Att uppdatera.
Jag fortsätter med mitt moderna tema. Tycker det känns angeläget att försöka kommentera nutiden och inte bara dåtiden. De flesta är idag ägare av ett så kallat facebook-konto. Jag är alldeles för ofta online på det blåvita sociala forumet och tycker det finns både bra och dåliga saker med det. Billigt sätt att kommunicera med vänner och bekanta. Bra när man ska promota klubbverksamhet. Men som med så mycket annat kan det lätt gå överstyr.
Men hur som helst, en sak jag gillar med Facebook är statusuppdateringen. Det fungerar som en miniblogg och själv finner jag ett stort nöje i att bjuda på bra youtube-klipp eller onödiga meningar. Precis som i den här bloggen. Men utan utrymmet att snacka så här mycket skit. Dock finns det en sak med den där statusen som ger mig krupp. Nämligen den skolrelaterade statusen. För tillfället är det uppsatstider i min klass och de flesta ambitiösa studenterna kommer lämna in något färdigt och klart kl.15.00 i dag. Själv har jag som vanligt inte riktigt hållit mig till tidsplanen men känner mig ganska lugn med det. Det är bättre att vara klar en dag än aldrig. Dock störs mitt lugn så fort jag loggar in på Facebook. 36 uppdateringar som handlar om projektarbete, skola och JMG. Huh.
Tröttsamt, men jag antar att det är just vad mina klasskamrater tänker på just idag. Skola till förbannelse. Inte huruvuda det är Impressions eller Temptations som dansar bäst. Själv ska jag försöka hålla mig borta från jmg-relaterade uppdateringar på såväl blogg som Facebook. Vi får se hur de går.
Tills dess tycker jag att det här är rätt bra. Ska nog se Flocence Valentin på torsdag, hoppas det blir något att ha. Tror så.
Men hur som helst, en sak jag gillar med Facebook är statusuppdateringen. Det fungerar som en miniblogg och själv finner jag ett stort nöje i att bjuda på bra youtube-klipp eller onödiga meningar. Precis som i den här bloggen. Men utan utrymmet att snacka så här mycket skit. Dock finns det en sak med den där statusen som ger mig krupp. Nämligen den skolrelaterade statusen. För tillfället är det uppsatstider i min klass och de flesta ambitiösa studenterna kommer lämna in något färdigt och klart kl.15.00 i dag. Själv har jag som vanligt inte riktigt hållit mig till tidsplanen men känner mig ganska lugn med det. Det är bättre att vara klar en dag än aldrig. Dock störs mitt lugn så fort jag loggar in på Facebook. 36 uppdateringar som handlar om projektarbete, skola och JMG. Huh.
Tröttsamt, men jag antar att det är just vad mina klasskamrater tänker på just idag. Skola till förbannelse. Inte huruvuda det är Impressions eller Temptations som dansar bäst. Själv ska jag försöka hålla mig borta från jmg-relaterade uppdateringar på såväl blogg som Facebook. Vi får se hur de går.
Tills dess tycker jag att det här är rätt bra. Ska nog se Flocence Valentin på torsdag, hoppas det blir något att ha. Tror så.
Tack youtube för att du ger mig som är född på 80-talet en chans att resa i tiden.
Vissa dagar känner man nu får det vara. Sak samma, nu ger jag upp. Eller jag ba orkante! Idag är en sådan dag, tur och otur att vi lever 2009 så möjligheten att försvinna ut på internet finns. Fast nu när jag tänker efter hade jag hellre rest tillbaka i tiden, kanske hit. Eller dit. Eller vidare. Som vanligt, helst till tiden då musiken svängde och jeansen var tajta och helt utan spandex eller lycra. Levis var fräckt och ingen hade någonsin hört ordet modeblogg eller MySpace.
Men nu går det ju inte att åka till en tid som inte längre finns. Åter igen har vi ju bara nu. Egentligen handlar det endast om minuter. En timma framåt kanske inte blir, mycket kan hända. Tåg kan köra över en eller blixtar skära kroppen mitt i tu. Fast chansen kanske inte är den största? Jag vet inte. Det är mycket jag inte vet, även fast det händer att jag tror mig veta precis allt. Som hur man skriver en text, vad andra människor tänker och tycker. Varför mobilen är tyst, pengarna slut och byxorna tajtare än förra veckan. Vissa stunder inbillar jag mig också ha koll på varför solen skiner, jorden snurrar, varför ekvationerna alltid är svåra och skolan ett måste aldrig en fröjd. Tur att det går över, tur att man inser att man inte vet allt, inte kan göra och helst inte vill.
I väntan på att minuterna ska ticka iväg, tiden rinna ur mina händer (eller i alla fall bli nästa dag) fortsätter jag ägna mig åt den tid som flytt på 2009 års moderna nätverk.
Den här är inte heller dum. Tack youtube!
Men nu går det ju inte att åka till en tid som inte längre finns. Åter igen har vi ju bara nu. Egentligen handlar det endast om minuter. En timma framåt kanske inte blir, mycket kan hända. Tåg kan köra över en eller blixtar skära kroppen mitt i tu. Fast chansen kanske inte är den största? Jag vet inte. Det är mycket jag inte vet, även fast det händer att jag tror mig veta precis allt. Som hur man skriver en text, vad andra människor tänker och tycker. Varför mobilen är tyst, pengarna slut och byxorna tajtare än förra veckan. Vissa stunder inbillar jag mig också ha koll på varför solen skiner, jorden snurrar, varför ekvationerna alltid är svåra och skolan ett måste aldrig en fröjd. Tur att det går över, tur att man inser att man inte vet allt, inte kan göra och helst inte vill.
I väntan på att minuterna ska ticka iväg, tiden rinna ur mina händer (eller i alla fall bli nästa dag) fortsätter jag ägna mig åt den tid som flytt på 2009 års moderna nätverk.
Den här är inte heller dum. Tack youtube!
Den berömda vändningen.
Ni vet då filmen tar en ny väg, låten får ett stick. När muffisen börjar jäsa och fåglarna återvänder från södern. Den, vändningen. Jag undrar just om den är på väg hit nu? Många snackade om ett tungt 2008, jag anser att 2009 inte har varit det bästa hittills och igår vid sex släcktes ett ljus. Så bästa läsare, alla andra och han/hon/den/det som bestämmer (vem det nu är), är den berömda vändningen här nu?
Är det idag den 15 april som våren äntligen får ta över stafettpinnen? Kommer vändningen som för filmen till det rätta slutet och fåglarna till sitt mål. Är det dags nu? Jag tror bestämt att så är fallet.
Well nu blev jag poetiska Klara. Ena dagen modeblogg, andra stunden poesi. Det är okej.
Är det idag den 15 april som våren äntligen får ta över stafettpinnen? Kommer vändningen som för filmen till det rätta slutet och fåglarna till sitt mål. Är det dags nu? Jag tror bestämt att så är fallet.
Well nu blev jag poetiska Klara. Ena dagen modeblogg, andra stunden poesi. Det är okej.
Tisdag.
Försöker att installera mitt nya bredband. Det är lite som ett iq-test. Känner att jag klarar det sådär, fixar så långt att jag kan klicka mig ut på nätet. Men när det är dags för lösenord och grejer tar det stopp. Datorn säger nej och jag kommer inte längre. Antar att det är desamma som att min iq-nivå inte når högre än så. Men om det innebär att jag i alla fall klarar mig ut på banan och sedan kan hanka mig fram så är det väl alltid något.
Tror bestämt att det är detsamma som att det ändå finns en chans och en väg för mig. Kanske inte den smidigaste, men ändå en väg. En chans. En tärning. Ett spel.
Kastar direkt, vill ha ett eller sex. Måste börja starkt.
Tror bestämt att det är detsamma som att det ändå finns en chans och en väg för mig. Kanske inte den smidigaste, men ändå en väg. En chans. En tärning. Ett spel.
Kastar direkt, vill ha ett eller sex. Måste börja starkt.
Måndag fast söndag.
Det är konstigt när vanliga dagar blir röda. Som student får man inte riktigt den där lediga måndagen. Även fast man tror att så är fallet och ägnar sig åt annat än studier. Men snart går det upp för en att den där måndagen som är röd för dig inte alls är någon fri dag. Ingen extra söndag. Det är lögn och förbannad dikt, du har precis lika mycket att göra ändå. Samma sidor som ska läsas och allt det där.
Men istället för att läsa målar jag. Målar och målar men kommer aldrig till dörren.
Men istället för att läsa målar jag. Målar och målar men kommer aldrig till dörren.
Drama.
Idag har jag kikat på ett svenskt drama. Det var sådär, tycker ju om idén om dramat. Men samtidigt kan det lätt bli fel om manuset inte är det rätta. Känslan är svår. Nu är jag inte på något vis en expert när det gäller att tycka och tänka kring manus, dramaturgi och sånt. Men historien jag såg på tvn ikväll var inte så värst bra gjord. Minns inte ens filmens namn, men den var som sagt svensk och som i så många andra svenska dramer hade Mikael Nykvist en av huvudrollerna.
Dialogen kändes krystad och karaktärerna klichéartade på ett trist vis. Sorglig historia. Sjäv hade jag inte klarat av att ge mig på något så tungt. Hade jag fått berätta med hjälp av ett skådespel hade jag valt kärleken istället för döden. Sen lite om tiden, lite om människorna. Dramatiska händelser, vändningar och självfallet ett lyckligt slut. Det är just det jag tycker bäst om när man skriver och berättar. Du som skribent får bestämma själv, slutet är ditt. Jag kan skriva om och lägga till. Låna en sanning och ge den rätt slut. Passar mig alldeles utmärkt. Mycket, mycket, bra och inte bra. Sedan rätt slut.
Okej, det var väl bara det idag. Filmen var godkänd inte mer, alright slut. Nästa gång får jag se till att välja ett skådespel med spännande karaktärer och helrätt slut. Tack och hej.
Dialogen kändes krystad och karaktärerna klichéartade på ett trist vis. Sorglig historia. Sjäv hade jag inte klarat av att ge mig på något så tungt. Hade jag fått berätta med hjälp av ett skådespel hade jag valt kärleken istället för döden. Sen lite om tiden, lite om människorna. Dramatiska händelser, vändningar och självfallet ett lyckligt slut. Det är just det jag tycker bäst om när man skriver och berättar. Du som skribent får bestämma själv, slutet är ditt. Jag kan skriva om och lägga till. Låna en sanning och ge den rätt slut. Passar mig alldeles utmärkt. Mycket, mycket, bra och inte bra. Sedan rätt slut.
Okej, det var väl bara det idag. Filmen var godkänd inte mer, alright slut. Nästa gång får jag se till att välja ett skådespel med spännande karaktärer och helrätt slut. Tack och hej.
YouTube försöker sig på ett 1 aprilskämt.
Eller?
I morgon är den första oficiella vårdagen.
Japp oavsett väder och vind är den första april desamma som vår. Då chekar vintern ut och våren tar vid. Ibland är det snöstorm, då får april helt klart mer att göra. Andra år har det varit en bra bit över 10 grader och sol. De åren är lite desamma som att jobba på McDonalds i Skara en tisdag innan löning. Lungt, fint och lite mindre ångest än vanligt.
April 2009 får en del att göra. Det kommer nog inte snöa (hoppas jag i alla fall), men det är ju inte några värmande vindar som sveper över Masthugget. Men hur som helst känner jag mig redo för våren. Nog för att jag ibland undrar vad det blev av februari och mars. Känns som om måndagar, torsdagar och söndagar bara rann ur händerna på mig. Saker hände, saker hände inte. Konstigt det där, att man kan minnas det som inte blev så väl. Plura sjunger det på ett snyggt sätt i en låt; Varför är det enda man minns det som aldrig blev av. Ja, människan är underlig. Försöker att komma ihåg det som hände också, speciellt det som faktiskt var bra med vintern 08-09. Flera saker.
Men som sagt, nu går ännu en vinter till historien. Välkommen april, hoppas du bjuder på bra saker att komma ihåg och trista att glömma av.
April 2009 får en del att göra. Det kommer nog inte snöa (hoppas jag i alla fall), men det är ju inte några värmande vindar som sveper över Masthugget. Men hur som helst känner jag mig redo för våren. Nog för att jag ibland undrar vad det blev av februari och mars. Känns som om måndagar, torsdagar och söndagar bara rann ur händerna på mig. Saker hände, saker hände inte. Konstigt det där, att man kan minnas det som inte blev så väl. Plura sjunger det på ett snyggt sätt i en låt; Varför är det enda man minns det som aldrig blev av. Ja, människan är underlig. Försöker att komma ihåg det som hände också, speciellt det som faktiskt var bra med vintern 08-09. Flera saker.
Men som sagt, nu går ännu en vinter till historien. Välkommen april, hoppas du bjuder på bra saker att komma ihåg och trista att glömma av.
Platser.
Det är konstigt med minnet. Man kan besöka en plats från en annan tid i livet. Och när man är där känns det som man sågs igår. Känslan är densamma, samma fast ändå inte. Förra gången jag på allvar såg den här platsen var jag mer barn, nu plötsligt borde jag kalla mig vuxen. Vad det nu innebär?
Men det finns många platser i ett liv. Detta är en av mina.
Tisdag.
Det ser ut som vår men känns som vinter. Well, talade ut med en vårdtagare förut, vi kom fram till att april kommer bli bra ändå. Hon skulle bli av med ett bandage och jag hoppas på att bli av med något jag med. Att få saker känns rätt 2008, bli av med saker är mer 2009. Helst inte vänner eller pengar. Hellre bördor, damm och tjocka tröjor.
Så vi väntar en vecka till. Låter tiden berätta vidare. Den där tiden, ja just det. Den jag har lite problem med, men som sagt. Får låta saker bero lite. En vecka i alla fall. Jag och en av dagens vårdtagare har bestämt det nu. April blir bra!
Så vi väntar en vecka till. Låter tiden berätta vidare. Den där tiden, ja just det. Den jag har lite problem med, men som sagt. Får låta saker bero lite. En vecka i alla fall. Jag och en av dagens vårdtagare har bestämt det nu. April blir bra!
Måndag.
Sitter vid min dator och lurar på frågor. Kaffet har redan kallnat och frukosten är sedan länge uppäten och slut. Det är lite lustigt att det är lika svårt att klura ut frågor som att komma med svar. Funderingar är ju helt klart lättare. Men idag räcker det inte med att fundera, tills klockan tre bör jag i alla fall ha ett gäng vettiga frågor på ett papper. Sen hoppas jag på sköna svar.
Får väl dricka lite mer kaffe och klura ett slag till. Öppna frågor ska det ju vara, det säger de som jobbar på JMG. De har säkert rätt. Inga ja eller nej. Det vill man inte ha. Fast jag hade gärna fått ja. Inte nej, inte kanske. Bara ett kort ja. Det är okej. Men det kanske kommer. När tiden är den rätta. Well, jag tror den är rätt snart. Men innan dess ska frågorna vara färdiga.
Ses.
Får väl dricka lite mer kaffe och klura ett slag till. Öppna frågor ska det ju vara, det säger de som jobbar på JMG. De har säkert rätt. Inga ja eller nej. Det vill man inte ha. Fast jag hade gärna fått ja. Inte nej, inte kanske. Bara ett kort ja. Det är okej. Men det kanske kommer. När tiden är den rätta. Well, jag tror den är rätt snart. Men innan dess ska frågorna vara färdiga.
Ses.
Dagens filosofiska fundering att fundera över.
19 mars 2009 och det filosofiska internetrummet känns mest som ett tomrum.
Ibland måste man växa till sig lite först.
När jag blivit tillräckligt vuxen ska jag flytta till havet. Nej det vatten vi har här i Götet räknas inte den här gången. En gång i livet ska jag bo vid Atlanten. Det stora havet. Det behöver inte vara för alltid, jag är helt med på att man kanske inte kan bo vid Atlanten hela livet. Men ett slag borde väl även en sån som jag klara av. Ser fram emot den tänkta tiden. Det är något speciellt med det stora havet, det vet de som varit där. Kanske till och med de som bara sett det på bild, google och tv. Havet är inte längre något okänt för lantisar som jag. En bra sak med att vara född i den här tiden. Det där har jag nog aldrig skrivit förut, att det här skulle vara en bra tid att vara född i. Well, någon gång skulle det hända.
Men hur som helst ingår Atlanten i min livsplan. Har redan nu flera klara punkter på mitt papper, men också många frågetecken. En del paragrafer har jag suddat ut. Flera kommer till. Varje dag. Gillar förresten den där livsplanen, undrar just hur mycket jag suddat den dagen det är dags att bränna upp skiten? Hoppas att jag skrivit mer än jag suddat. Men det där vet man ju ingenting om nu. Tack och lov.
Men innan jag är redo för den stora världen och Atlanten måste jag växa till mig lite. Några år över 20 räcker inte den här gången. Måste bli klar med den här platsen först innan jag är redo för nästa. Jag tror det är just här många trasslar till det, rör sig lite för tidigt. Innan kroppen är beredd och redo. Det är sällan bra.
Jag är i och för sig beredd, men inte redo. Vi ses.
Men hur som helst ingår Atlanten i min livsplan. Har redan nu flera klara punkter på mitt papper, men också många frågetecken. En del paragrafer har jag suddat ut. Flera kommer till. Varje dag. Gillar förresten den där livsplanen, undrar just hur mycket jag suddat den dagen det är dags att bränna upp skiten? Hoppas att jag skrivit mer än jag suddat. Men det där vet man ju ingenting om nu. Tack och lov.
Men innan jag är redo för den stora världen och Atlanten måste jag växa till mig lite. Några år över 20 räcker inte den här gången. Måste bli klar med den här platsen först innan jag är redo för nästa. Jag tror det är just här många trasslar till det, rör sig lite för tidigt. Innan kroppen är beredd och redo. Det är sällan bra.
Jag är i och för sig beredd, men inte redo. Vi ses.
Nej det är inte konstigt att man längtar bort någon gång.
Åh så krävande detta är, ena dagen sol andra dagen är gråare än gråast. Det här då och då, men jämna mellanrum kan vara minst lika jobbigt som inte alls. Eller hela tiden. Ni läser just precis nu ett kort inlägg från den förvirrade filosofen på JMG. Sitter i någon lokal som ska fungera som bibliotek och studietorg (töntigt ord). Försöker läsa om maktförskjutning inom journalistiken samt några rader om agenda setting. Men tappar bara bort mig när jag hör dumma studenter tala med varandra.
Åh dumma studenter, varför kan ni inte tala tyst? Eller i alla fall försöka att inte tala med så svåra ord hela tiden. Allt för att verka smartare än grannen. Ibland undrar jag om de förstår själva vad de säger? Själv har jag helt valt bort de svåra orden, har inget behov att att verka smart. Man är ju som man är. Den man är. Smart, well jag vet inte. Orkar inte fundera över det mer nu. Flyr bort från agenda settingen ett slag, tillbaka i tiden. Som alltid. Men idag stannar jag i Sverige.
Har fastnat för den här trallvänliga sången. Sylvia Wrethammar ligger bakom en annan favorit.
Nä bästa läsare, det är inte konstigt att man längtar bort någon gång. Speciellt inte när man vet hur skönt de kan vara när solen skiner. Eller när man vet hur gott det är med glass och det enda man får på tallriken är rågmjölsgröt. Fast utan det trista är väl det fina i livet inte lika uppenbart antar jag. Får väl lida ett slag till, längta bort några fler gånger. Ännu en stund. Så kanske det kommer en bra minut lite senare.
Hej och tack.
Åh dumma studenter, varför kan ni inte tala tyst? Eller i alla fall försöka att inte tala med så svåra ord hela tiden. Allt för att verka smartare än grannen. Ibland undrar jag om de förstår själva vad de säger? Själv har jag helt valt bort de svåra orden, har inget behov att att verka smart. Man är ju som man är. Den man är. Smart, well jag vet inte. Orkar inte fundera över det mer nu. Flyr bort från agenda settingen ett slag, tillbaka i tiden. Som alltid. Men idag stannar jag i Sverige.
Har fastnat för den här trallvänliga sången. Sylvia Wrethammar ligger bakom en annan favorit.
Nä bästa läsare, det är inte konstigt att man längtar bort någon gång. Speciellt inte när man vet hur skönt de kan vara när solen skiner. Eller när man vet hur gott det är med glass och det enda man får på tallriken är rågmjölsgröt. Fast utan det trista är väl det fina i livet inte lika uppenbart antar jag. Får väl lida ett slag till, längta bort några fler gånger. Ännu en stund. Så kanske det kommer en bra minut lite senare.
Hej och tack.
Det är alltid tiden.
Det är klockan igen. På sätt och vis är jag glad över att människan uppfann uret. Det har helt klart sina fördelar och jag är väldigt fäst vid mitt svarta armbandsur i plast. Det är en snygg accessoar samt en bra kollega. Slänger ett öga på min vänstra handled minst ett par gånger i timman. Men vissa stunder har det hänt att jag stirrat mig blind.
Ibland grubblar jag över hur det hade sett ut om uret inte fanns. Hade det varit enklare då? Om man bara visste att först blev det morgon, sen dag och efter en stund mörkt igen. Tänk om det var så att man inte hade en aning om när veckan började och när den tog slut. Då hade det varit alright att dansa en måndag eller arbeta en lördag.
Hade vi sluppit några rätt och fel om klockan inte fanns? Jag vet inte, jag sitter inte på svaren. Bara tankarna och funderingarna. Men om det där svarta armbandsuret inte suttit på min handled kanske framtiden inte hade känts så skrämmande. Inte heller tiden som gått. Hade ett liv utan klockan varit enklare? Inget vi får vänta tills i morgon. Inget det får bli om en månad eller två därför att inväntandet av tiden är ett måste. Inget grubblande över om det är dags att gå hem för att klockan säger så. Utan exakta timmar kanske hjärtat hade betytt mer än hjärnan? Då hade man varit tvungen att gå på känslan inte tiden.
Framtiden kanske hade blivit något spännande som kommer när det är dags. Helgen hade infunnit sig när man fick känsla av att nu är det dags att vila från kneget (både det mentala och fysiska). Sista timman hade varat så länge som det hade känts rätt.
Utan tiden hade vi kunnat träffas nu på direkten. Inte om två timmar och en kvart.
Att sätta sin kråka på ett papper.
Igår skrev jag på ett kontrakt. Det är en konstig känsla att skriva sin kråka på viktiga papper, blir alltid lite nervöst högtidlig när det blir dags att signera. Pennan skakar i handen och resultatet blir aldrig som jag tänkt mig. Lite större, lite konstigare och alltid helt oläsbart. Undrar just hur det kommer sig att just min autograf blev som den blev. Vad tänkte jag egentligen? Antagligen inte alls, som vanligt.
Hur är det för andra, har de en gång för alla kommit fram till hur namnteckningen ska se ut? Övat hemma. Tänkt att lite mer såhär, nej större båge där och ett mer cleant A. Äh, jag vet inte. Min signatur känns som en slump. Snabbt ska de gå tror jag var ledordet när den kom till. Bara man ser att det är ett K och ett G så är vi i hamn. Det räcker. Eller ja, jag vet faktiskt inte.
Farsans namnteckning blev till när han skulle skriva signaturen på körkortet. Sen fick den bli sådan. Det är en bra historia. Önskar den var min, önskar jag hade ett körkort.
Hur är det för andra, har de en gång för alla kommit fram till hur namnteckningen ska se ut? Övat hemma. Tänkt att lite mer såhär, nej större båge där och ett mer cleant A. Äh, jag vet inte. Min signatur känns som en slump. Snabbt ska de gå tror jag var ledordet när den kom till. Bara man ser att det är ett K och ett G så är vi i hamn. Det räcker. Eller ja, jag vet faktiskt inte.
Farsans namnteckning blev till när han skulle skriva signaturen på körkortet. Sen fick den bli sådan. Det är en bra historia. Önskar den var min, önskar jag hade ett körkort.
Söndagen.
Trött dag, jackan ligger fortfarande på botten. Men själv beslöt jag mig för att simma upp till kajkanten för några timmar sedan. Tänkte att skogen kanske kunde vara en bättre idé. Så idag har jag gått vilse i naturen, närmare bestämt ovanför Änggårdens flotta villor och dyra bilar. Vandrade runt utan något speciellt mål i några timmar och förundrades över hur nära det faktiskt är till naturen. Blev lite sugen på att byta ut botten av ån mot ett tjärn. Göra som Gösta Ekmans karaktär i Ägget är löst. Bli ett med naturen, sila plankton mellan tänderna och bli bästis med en ål.
Ett.
Mars räknas som en vårmånad. Det är ett gott tecken. Ser ut som om en annan kommer klara sig ur även den här vintern. Fast det är dumt att ropa hej, så får väl bli ett kanske. Eller ett tyst, hallå. Eller varför inte skojja till det och köra på ett halloj? Nä du. Halloj passar inte här, de får jag spara till alla onödiga telefonsamtal som rings i tid och otid. Exempelvis till min goda vän Tant Japan.
- Halloj Japan hur mår du idag? Vad tror du om vecka tio? Den kan nog bli något, det tror jag de. Mycket men bra om allt går som det ska.
Vet inte vad Japan skulle svara, kanske ett klassiskt javisst. Det är ett bra svar. Om jag skulle få välja tre favoritsvar hade det blivit dessa tre; javisst, okej och cool. Just denna söndag känns okej. Antar att det är gott för att vara en söndag. Länge sedan en söndag kändes som ett javisst. Men hoppas innerligt att mars eller i alla fall april kommer bjuda på någon sådan vilodag. Ni vet då man vaknar med en ton och sätter sig upp i sängen och utbrister ett glatt javisst! De senaste veckorna har bjudit på alldeles för många point blank. Föredrar låten framför känslan.
Men alright, det finns inte så mycket mer jag vill berätta för omvärlden just nu. Detta får helt enkelt räcka. Återgår till min favvoartist innan jag snörar på mig skorna för att möta lite natur och en fin vän.
Tack och hej.
- Halloj Japan hur mår du idag? Vad tror du om vecka tio? Den kan nog bli något, det tror jag de. Mycket men bra om allt går som det ska.
Vet inte vad Japan skulle svara, kanske ett klassiskt javisst. Det är ett bra svar. Om jag skulle få välja tre favoritsvar hade det blivit dessa tre; javisst, okej och cool. Just denna söndag känns okej. Antar att det är gott för att vara en söndag. Länge sedan en söndag kändes som ett javisst. Men hoppas innerligt att mars eller i alla fall april kommer bjuda på någon sådan vilodag. Ni vet då man vaknar med en ton och sätter sig upp i sängen och utbrister ett glatt javisst! De senaste veckorna har bjudit på alldeles för många point blank. Föredrar låten framför känslan.
Men alright, det finns inte så mycket mer jag vill berätta för omvärlden just nu. Detta får helt enkelt räcka. Återgår till min favvoartist innan jag snörar på mig skorna för att möta lite natur och en fin vän.
Tack och hej.
En stor, en liten.
Efter varje stort ögonblick kommer ett litet. Efter en stor låt kommer förr eller senare en liten låt. Efter en god måltid stöter man alltid på en mindre smakupplevelse. Efter en stor dag kommer med all säkerhet en mindre.
En stor, en liten. En bra, en dålig. Eller halvkass.
Orkade med skorna igår, men orkade inte med festen. Gillar inte Trädgårn. Eller ja, kanske hade gillat stället nästa helg. Ska tydligen vara någon temakväll med djs som bara spelar musik från -78 till -85. Låter ju helbra. Men tyvärr var det 40 årsgräns. Så det blir ingenting med det.
Men nu bästa läsare ska jag dricka en liten kopp kaffe eftersom jag drack en stor igår. Sen ska jag lyssna på ett gäng stora låtar då nattens dj bara spelade små. Det ser ut att bli tycka-synd-om-sig-själv-tema. Stolen Car, Wreck On The Highway och Point Blank från min i skrivande stund favvo bootleg Love Soul & A Broken Heart. Måste nog ta med Racing In The Streets och The River också. Övergången mellan dessa två verk är bland det bästa jag hört. Alltså jag måste lära mig fler synonymer. Kan inte beskriva pianot, men det får mig att gå ner på knä. Om och om igen. Och igen...
Efter bönen framför skivspelaren beger jag mig antagligen till city för att köpa något litet för pengar som aldrig kommer bli stora.
En stor, en liten. En bra, en dålig. Eller halvkass.
Orkade med skorna igår, men orkade inte med festen. Gillar inte Trädgårn. Eller ja, kanske hade gillat stället nästa helg. Ska tydligen vara någon temakväll med djs som bara spelar musik från -78 till -85. Låter ju helbra. Men tyvärr var det 40 årsgräns. Så det blir ingenting med det.
Men nu bästa läsare ska jag dricka en liten kopp kaffe eftersom jag drack en stor igår. Sen ska jag lyssna på ett gäng stora låtar då nattens dj bara spelade små. Det ser ut att bli tycka-synd-om-sig-själv-tema. Stolen Car, Wreck On The Highway och Point Blank från min i skrivande stund favvo bootleg Love Soul & A Broken Heart. Måste nog ta med Racing In The Streets och The River också. Övergången mellan dessa två verk är bland det bästa jag hört. Alltså jag måste lära mig fler synonymer. Kan inte beskriva pianot, men det får mig att gå ner på knä. Om och om igen. Och igen...
Efter bönen framför skivspelaren beger jag mig antagligen till city för att köpa något litet för pengar som aldrig kommer bli stora.
Mitten och slutet är enklare än början.
I morgon fylls åter kontokorten runt om i landet. Många kommer med stor säkerhet att känna sig på bättre humör. Kungar i baren, lunch på stan och kanske nya jeans. Själv finner jag inte slutet av månaden så värst angenämt. Tycker inte alls om när lönen eller csn (eller hur man nu väljer att försörja sig) anländer. Får mest panik och lite ångest. Hur ska jag få det att gå ihop den här gången? Kommer pengarna räcka? Hur ser veckorna framöver ut? Konsumtion, räkningar, utflykter, krogbesök och allt det där man väljer att spendera sina hundralappar på.
Tycker helt klart det är enklare att hantera VISA-kortet i mitten och i slutet av en månad. Då har man ju kollen. Man vet hur läget ligger, vad som behövs och inte. Om pengarna kommer räcka eller ej, om det blir något sparat eller om man slutar på noll.
Under en liten men stärkande promenad kom jag fram till en enligt mitt tycke smart liknelse mellan pengarna på kontot och relationer. För jag tycker det är lite samma sak. Början av en relation är ofta problematisk och knepig. Vad är rätt, vad är fel? Hur känner jag nu? Ingen aning. Hur ska man bete sig? Va? Nä. Jo. Eller kanske.
Det är ju helt klart enklare att ta hand om en redan pågående bekantskap. Man vet hur det funkar. Man vet vart man har varandra. Hur man ska bete sig och allt det där. Mitten samt slutet (fast det där slutet vet man ju inte om för ens det är just slut) är enklare. Då precis som i slutet och mitten av månaden vet man vad man har. Hur och varför. När och om.
Jag tycker bäst om mitten.
Så bästa läsare, där fick ni ännu en fundering att kanske tänka ett slag på. Eller slänga bort. Vad vet jag. Hej och tack.
Tycker helt klart det är enklare att hantera VISA-kortet i mitten och i slutet av en månad. Då har man ju kollen. Man vet hur läget ligger, vad som behövs och inte. Om pengarna kommer räcka eller ej, om det blir något sparat eller om man slutar på noll.
Under en liten men stärkande promenad kom jag fram till en enligt mitt tycke smart liknelse mellan pengarna på kontot och relationer. För jag tycker det är lite samma sak. Början av en relation är ofta problematisk och knepig. Vad är rätt, vad är fel? Hur känner jag nu? Ingen aning. Hur ska man bete sig? Va? Nä. Jo. Eller kanske.
Det är ju helt klart enklare att ta hand om en redan pågående bekantskap. Man vet hur det funkar. Man vet vart man har varandra. Hur man ska bete sig och allt det där. Mitten samt slutet (fast det där slutet vet man ju inte om för ens det är just slut) är enklare. Då precis som i slutet och mitten av månaden vet man vad man har. Hur och varför. När och om.
Jag tycker bäst om mitten.
Så bästa läsare, där fick ni ännu en fundering att kanske tänka ett slag på. Eller slänga bort. Vad vet jag. Hej och tack.