What's eating Klara Grape

Vilken kväll, vilken spelning. Steve Forbert gjorde mig glad med sin gitarr, sitt munspel och sina boots. Han spelade såklart Romeos Tune och inte fullt lika väntade Ya Ya Next To Me och I Blinked Once. Pustervik var fullt med folk och mitt sällskap var utan tvekan kvällens youngsters. De kändes gött. Efter spelningen passade vi alla på att tacka Mr Forbert och jag fick min biljett signerad. De kändes stort. Sen bad jag Forsner att ta en bild av mig och Steve. Men fick dubbelhaka på bilden så den får ni inte se. Jag ska be Forsner radera den nästa gång vi ses.

Efter spelningens slut försvann de flesta fort. Vi stannade för en öl till och fick se Mr Forbert och hans manager bära ut instrumenten. Sedan hängde de ensamma utanför Pustervik i likadana skidjackor och väntade antagligen på en taxi. Tänk att det var Steve Forbert som stod där i skidjacka och jeans utanför Pusterviksbaren. Det kändes konstigt att beskåda. Sen blinkade jag till och de borta. Men tack Mr Forbert för att du kom till Göteborg. Kom snart tillbaka!

God förmiddag bästa läsare, idag har jag soulen i blodet. Vaknade till tonerna av Lady Writer och kände i hela kroppen att det var soul jag behövde. Så soul fick det bli, fasnade snart för Tyrone Davis som befann sig i början av mitt iTunes. Vilken stämma. Bra gå på stan låt. En sån låt man vill knäppa med fingarna till och nynna lite tyst ...snälla baby ändra dig! Jag vill börja om på nytt igen, snälla baby jag vill bara att du tänker en gång till. En andra chans honey? En sista dans?

Typ så. Men ikväll blir det ingen soul. I afton blir det Steve Forbert på Pusterviksbaren. Är hemskt nyfiken på hur Mr Forbert låter live. Kommer han spela Romeos Tune, It Isn´t Gonna Be That Way, Ya Ya Next To Me och finfina Cellophane City?

Det återstår förstås att se.

Spännande ska det bli.

Har lyssnat på Hunger Hotell ett par gånger nu. Flera av låtarna är riktigt bra.

Tack Plura!

I morgon ska jag tala med Plura på telefon. Jag har ingen aning om vad jag ska fråga honom. Inte en susning om vad jag vill veta. Eller jo en sak hade varit kul att höra lite om; jag undrar så om Zigenar Jacko och mannen med trumpeten. Dem får han gärna berätta om.

...och han som satt som kristus i en bar.
...och så undrar jag lite om Minnenas Motell. Det är en konstig historia jag gärna hade hört lite om tankarna bakom den.
...och så hade jag hade nog velat veta lite om alla Eldkvarns motell och hotell; Holberg hotell och Hunger hotell.
...och såklart lite om Alice, frågar alla fortfarande efter Alice? Vem är hon?
...och om mamman någonsin sagt till Plura att han kan göra vad som helst, bara han skippar att bli musiker?
...och Kamieniecki, han vars historier var de bästa. Vem är det?
...och så hade jag frågat om det är ett medvetet val att han gått från rock n roll-myten Plura som sjunger om knark och brudar till Mys-Plura som lagar mat, fiskar krabbor och blir intervjuad i Lantliv.
...och kanske lite granna om hur de hunnit med både att spela lite ska, lite new wave, lite rock och lite roll. Förresten vad kallar man det Eldkvarn spelar? Jag vet inte?

Åh.

Men okej verkar som jag har något att tala om i alla fall. Sedan om det blir någon vettig text av de där frågorna är nästa problem...

...brukar jag ta fram den här. Då blir jag alldeles varm inombords.

Önska vad du vill och Bruce spelar, allt ifrån Quarter To Three till Tougher Than The Rest ( via Who'll Stop The Rain, Incident On 57th Street, Detroit Medleyt, Trapped, Janey Don't You Lose Heart, Pretty Flamingo, Does This Bus Stop At 82nd Street?, For You...). Tror inte längre att jag är helt ute och cyklar när jag skriver att detta är den sista turnén Bruce gör tillsammans med The E Street Band.

En sista chans att höra låtarna (en sista kväll att få spela dem).

Men Factory då?
Och Racing In The Streets?

Mina iPodlurar har gett upp. De tog en sista suck för några dagar sedan och varken god vilja eller tejp gav dem liv igen. Så jag rotade igenom mina gömmor och fann dessa gula hörlurarna som jag fick på en turistbuss i Barcelona för ett år sedan. Ljudet är lite burkigt men jag gillar det.

Så nästa gång ni åker turistbuss, spara lurarna! Ni vet aldrig när ni kan behöva dem.

Inte alls lika bra plats som igår, eländigt. Men han spelade Drive All Night. Det räckte. Detta kan jag leva på fram till den 31 juli. Då ses vi på Giant Stadium.

Det är svårt att skriva något vettigt när man har sett sin husgud. Det går egentligen inte, men jag ska göra ett försök. Ett tappert försök. Igår var andra gången jag såg Bruce tillsammans med E Street Band, och jag är inte besviken. I alla fall inte på bandet. Däremot har jag svårt för stora delar av publiken och blir alltid lite ledsen när jag inser den bistra verkligheten kring Springsteens fans. De är tyvärr inte alls så trevliga som jag brukar tänka mig när jag lyssnar på Born To Run och funderar över alla andra tramps där ute i den verklige världen. Kön in till arenan bjöd på lite för många trista personligheter.

Men som tur var försvann det dåliga humöret i samma stund som E Street Band äntrade Ullevis scen. Någon minut efter klockan nio stod de bara där. Allihop. Fast inte Dannny. Men jag måste ändå skriva att Charles Giordano från Seeger Session bandet gjorde sig bra.

Bäst under kvällen var Promised Land. Det är något speciellt med det där munspelet och Clarences sax. När Big Man skred över scenen lös strålkastara upp honom lite snett bakifrån så han såg minst sagt salig ut. Och jag tror bestämt att det är något verkligt magiskt med det där bandet. Det är något med Bruce, något jag inte kan sätta fingret på. Något. Med risk för att låta knäpp tror jag han är vår tids Jesus. Rock n rollens förlorade son. En son som börjar bli till åren kommen. Hur orkar han, hur orkar dom kväll efter kväll stå på scenen i drygt tre timmar. Själv hade jag nog inte orkat en minut till.

Men okej då. Att inleda med Born In the USA var mäktigt. Radio Nowhere var lite lite seg. Out In the Streets lyfte åter igen stämningen till topp. Two Hearts gillar jag skarpt. Promised Land med en himmel som backdrop blev lite mycket. Då grät jag en smula över att de var så vackert. Sedan kom spelade de Spirit In the Night och Bruce spexade med publiken.

Jaaa få se nu... Tyvärr glömde han av Thunder Road och Born To Run saknade något. Jag vet inte riktigt vad, men den var inte sådär speciell som den kan vara. Men det kändes väl ok när vi nu fick både Sandy och Independence Day. Dock är jag lite förvånad över att responsen på Sandy var så kass. Få verkade fatta va Bruce snackade om när han förklarade att den var till Danny. Marys Place är en favorit som sitter precis där den ska live och i Badlands hade de nog hela publiken med sig.

Nä orkar inte skriva mer nu. Detta får duga. Det blev alltid något. Ingen fantastisk recension men några ord. Kanske för många. Nu ska jag bege mig ut för att leta reda på en biljett till dagens gig. Det måste bli så. Orkar inte med köproceduren för att hamna längst fram. Men en plats på läktaren får de nog bli.

Hej.

Så kom den där dagen. Hoppas den blir som jag tänkt mig. Tyvärr gick det just upp för mig att den där favoritartisten har en väldans massa obekväma fans som man måste möta på konsert. Men jag har ju klarat det förr så jag hoppas att de trevliga människorna kommer väga över.

Hur som helst har jag redan börjat ladda lite, lyssnar på Loose Ends och stryker min stjärnskarf. Japp, det blir en skarf med röda och blå stjärnor på. Det är ju faktiskt den 4 juli och då tycker jag det är ok att göra sig till lite granna. Till skarfen blir det nog en enkel jeankjol och ett rött linne. Springsteen t-tröjan får stanna hemma, tror de kommer att finnas tillräckligt med nya och gamla konsert t-tröjor på Ullevis gräsplan i kväll. Innan jag lämnar datan så kanske jag bör skriva en liten önske-låt-lista. Vilka hits jag helst ser att Bossen inte glömmer av.

Dessa hits är följande...

Thunder Road (förstås) check  
Something In the Night
Sherry Darling
Detroit medleyt
Loose Ends
Tougher Then the Rest
Jungleland
Promised Land check
I´m On Fire check
Summertime Blues check
Rosalita check
Dancing In the Dark check
Born To Run check
Shout Out the Light
Blood Brothers
Land of hope and dreams
Out in the street
I´ll Work For Your Love
Candy's Room
4th of July, Asbury Park (Sandy) check
New York City Serenade

Igår var jag på Styrbord Babord. Där talade jag med min favoritvakt som även jobbar på Uppåt Framåt. Han berättade exalterad för mig att Little Steven hade hängt på Magnus och Magnus tidigare under kvällen.

Ja varför gick inte jag till Magnus och Magnus. Jag har ju aldrig varit där.