You cannot win if you do not play.

Just precis så kallar Steve Forbert en av hans live DVD´s. Bra namn. Det stämmer ju, problemet med mig är bara det att jag är rätt dålig på det här "play", något som förstås genererar i att jag inte kan "win". Inte helt ologiskt.

Har under dagen som hittills gått jobbat och läst den där Lundell-boken bror senast tipsade om. Gillar boken mer än jobbet. Den utspelar sig i slutet av 80-talet och det skall enligt bror som kallar sig Lundell-litteratur-kännare vara den enda boken som är helt självbiografisk.

Än så länge har jag bara läst 50 sidor, men han har redan berättat om Bruce och att man borde ta bilen söder ut. Gillart. Ludell kan konsten att skriva böcker, sångerna däremot har jag inte lika lätt för. Stackars Jack är bra, och hans tolkning av 4 juli Asbury Park är rätt okej. Sen tycker jag egentligen inget alls, Lycklig Lycklig kommer jag ihåg och Hon gör mig galen. Men jag kan inte säga att det berör mig. Kanske borde jag kolla upp honom igen.

Hur som helst är min arbetsvecka nästan slut, har bara en lördagkväll i Ritz djbås kvar. Kallar mina kvällar på Ritz jobbkvällar för det är precis så det känns. Inget ont i det, gott att man kan göra lite extra stålar genom att spela hits. Men måste erkänna för er bästa läsare att jag längtar efter svettiga dansgolv och Benny Benassi remixer...

Ikväll avtackar jag sommaren -07 som aldrig riktigt dök upp genom att göra om förra veckans göteborgsklassiker.

Tja ba.

Pop och rock och sånt.

image860
Bild
britfilms.tv

Var på bio igår, såg This is England. Den var riktigt bra, ganska svart men endå med en gnutta hopp och mycket bra musik. Gick under filmen upp för mig hur mycket jag faktiskt gillar Toots and The Maytals. Ska nog fixa hem några Toots hits omedelbums.

På vägen hem från bion bläddrade jag igenom Metro och läste att de fanns platser kvar på rätt många kurser till hösten. Blev plötsligt sjukt sugen på att läsa religion och teologi. Gick hem och surfade in på sidan och såg att de även fanns platser på en kurs vid namn Pop och rock i det moderna samhället. Ringde pappa och frågade om råd, han trodde mer på pop och rock eftersom det bara skulle vara trista kristna stackare på religion och teologi. Ämnet i sig kom vi båda fram till var ett bra ämne.

Bestämde mig nyss för pop och rock i det moderna samhället, halvtid. Tänkte att jag kanske i samma veva kan få klar den där förbannade c-uppsatsen. Det hade varit flott.

Okej.

Att kasta sig upp på scenen och säga tack.



Jag har alltid gillat de fina Rosalita klippen när exalterade flickor kastar sig upp på scenen, kramar, hoppar, kysser och tackar Bruce. Jag hade säkerligen varit en av dem om jag fötts i Amerika någon gång på 50-talet. Det här med att kasta sig upp på scenen och på ett eller annat sätt har hänt flera artister och enligt mig är det ett ypperligt sätt att skapa en klassisk spelning. Jag tänker först och främst på
Håkan Hellström och Per Bjurman på Nalen 2001. Har alltid tyckt att Bjurman gjorde helt rätt när han utan tvekan går fram till Håkan, kramar om honom och ger honom en blöt kyss.

image849

Problemet är bara att en kyss från en manlig musikrecensent är så mycket mer okej än kramar etc. från flickor i 20 årsåldern. Jag anser att oavsett om det är en man, kvinna, journalist eller vårdbiträde så kommer de antagligen precis lika mycket från hjärtat. Man vill ju tacka, på något vis.

Själv hade jag helst kysst Håkan då Per Bjurman gjorde det och idag hade jag garanterat kastat mig upp på scenen och hoppat hysteriskt upp och ner för att sedan peta lite försiktigt på Bruce för att känna om han var verklig. Sen hade jag nog blivit så nervös att jag hoppat ner från scenen igen. Eller ja, så hade jag gjort om året var -79. År 2007 riskerar man nog att bli halvt ihjälslagen av vakter på vägen upp. Inte ens Bjurman hade lyckats tacka Bruce, hur det är med Håkan vet jag inte. Kanske skulle man prova på Liseberg i september? Eller kanske inte.

Hur som helst tycker jag att det är trist att klimatet på konsert är som det är idag. Stora spelningar och enorma vakter. Jag vill tillbaka till den tiden då man kunde kasta sig upp på scenen, tjuta högt av glädje, tacka sin idol och kanske ge en kram eller varför inte en kyss. Rakt på munnen.

Köpstadsö.

image848

Köpstadsö idag, trevligt värre. Gårdagens avslut på Masthuggsberget blev också en hit. Vi blev kvar rätt så länge och roade oss med allsång till Minnenas Motell och spännande anekdoter. Bra. Ikväll fortsätter jag att fira vädret och lediga dagar. Vet inte riktigt hur än.

Återkommer.

Ritz mina vänner, vi ses på Ritz.

image847

Förresten var jag förbi Bastionsplatsen 1 och kollade in
Ritz idag. Fint ställe! Känner således att jag vill peppa lite extra för att ni som läser min blogg och befinner er i Gbg tittar förbi på lördag. Tror att Ritz har vad många bosatta i Gbg söker, bra läge och tjusig lokal.

Sååå ännu en gång;

- Lördag den 4/8
- 22- 02
- Inget inträde, ingen garderob
- Bastionsplatsen 1, precis vid kanalen inte långt ifrån Kungsportsplatsen.