What's eating Klara Grape

Det är inte skoj. Någonstans i någon av korridorerna i huset är det fest. Ungdomarna skriker och slår i dörrar. Jag är arg och vill helst gå ut ur mitt rum i mitt röda nattlinne. Skälla ut studenterna och be dem att sluta upp omdelbums. De spelar ingen musik så kan inte be dem att sänka. Hade förresten tyckt att det känts mer sympatiskt om festen störde på grund av för hög volym på stereon. Men studenterna i mitt hus verkar inte tycka att det där med musik är grejen när man har fest. Istället verkar de som om deras fest går ut på att man ska gapa, springa runt och smälla i dörrar.

Jag tycker inte om studenter eller studentrum. 2009 ska jag flytta.

I alla fall 2008. Ännu ett år håller på att gå till historien. De flesta hävdar att 2008 var ett dåligt år, jag är beredd att hålla med. Men samtidigt känner jag att jag inte får glömma av allt gott som också har hänt under de senaste tolv månaderna. Resan till Amerika till exempel, jag fick min pilgrimsfärd. Fick uppleva Drive All Night, Jersey Girl och Jungleland live och på riktigt. Ny Klubb föddes i maj månad och kom att bli en väldigt bra vän under den annars ganska gråa och tunga hösten. Sen Steve Forbert, han får jag heller inte glömma. Finfina Steve på Pusterviksbaren i november. För att inte tala om där söndagen i september då jag, far, mor, en syster och Hasse gasade ner till Skåne. Då jag tog årets sista dopp lite spontant och Hasse hängde på. Det var en fantastisk söndag. Och alla fina vänner som sett efter en när det har behövts. Dem får man inte heller glömma.

Kanske 2008 inte har varit så jäkla dåligt ändå. Fast allt eländigt tänker jag inte skriva ner här, inte heller de absolut bästa minnena. Nä du, lite hemlig får man försöka vara trots allt.

Men hur som helst tror jag att året 2009 kommer bli lite bättre än de år som nu tar slut. Känns gott att inleda ett nytt år med den inställningnen. Börja på topp. Så får jag hoppas att de inte slutar nere i den blå bluesen. Bara man tar sig igenom januari och februari. Men tror det går med bra vänner och spännande idéer. Och lite mod. Det är nog ordet på mina läppar inför 2009. Modig. Jag ska våga mer, dags att lägga ner den fega attityden. 2009 är de modigas år. Modig och ödmjuk, det låter som en bra kombination. Det vill jag vara (bli).

Gott nytt.

/Klara.

Igår gjorde jag som många andra hemvändare, gick ut och tog mig en öl. Inget Stadshotell, tyvärr. Det hade varit snyggt att skriva att man gick till Stadshotellet och drack alldeles för många öl. Fastnade i ett hörn och mötte någon spännande person från förr som bjöd på en dubbel vodka innan det var dags att släpa sig hem.

Men det blev inget Skara Stadshotell för mig, det blev en sväng till stans andra alternativ. 80kr kostade kalaset, tänkte när de fick min skrynkliga hundralapp att jag bidrar till stans överlevnad. Alldeles för dyr öl. Men nog om det. Träffade en och annan som kändes kul att tala med en stund. Försökte vara mitt bästa jag och betedde mig nog rätt så bra. Samtidigt som jag förundrades över allt krossat glas och hur många 6:or redbull som bartendern langade ut. Talade kort med en gammal bekant om en vän som försvunnnit för gott. Plötsligt var jag i den där filmen igen. En sorgestund i en bar på juldagen. Folk som kom hem och någon som aldrig mera skulle komma hem. En annan som talade med min bror om vad lycka är, någon som bara var glad över att se en på riktigt och inte "taggad" i en bild på Facebook. Två som talade ut, en annan som tagit sig ur skiten.

Det var en rätt bra kväll trots allt. Men skönt att sådana kvällar dyker upp en gång om året. Det känns alldeles lagom.

Thåström och Eldkvarn.

Hemma hos Grapes brukar den här hjälpa om stämningen är ur balans. Skinkan rymmer, klapparna inte är till belåtenhet eller om hunden käkar upp julkorven.

God Jul.

I Skara är det mesta sig likt. Kyrkan står där den alltid har stått och folk i rörelse lyser med sin frånvaro. Hemma hos min mor och far är det med ös. Många skämt och en och annan som har skrattat sig harmynt. Pepparkakor och städuppgifter. Paket som ska lackas och bröd som ska bakas. Julgodis, glögg och jeans som sitter tajtare för varje minut som går.

Men antar att julfirandet trots allt bidrar med något gott. Jag syftar faktiskt inte på klappar och konsumtion. Tänker mer att det på något vis är bra att umgås för många timmar med sin familj och genom dessa timmar kanske få lite perspektiv på tillvaron utanför husets fyra väggar. Mitt i allt kaos kanske lugnet infinner sig?

Ja, man kan ju i alla fall alltid hoppas på det.

I morgon far jag hem. Mor och far har väntat sedan i september så jag förväntar mig att de står på stationen med öppna armar och välkomnar den förlorade dottern i morgon klockan ett. Min kära mor talade att de skulle firas, helst ville hon fira i dagarna tre. Men så kom vi fram till att julafton infaller på onsdag så det kunde bli lite tajt. Men för att inte göra min mor besviken föreslog jag att vi kanske kunde köra förbi McDonalds på vägen hem och köpa oss var sin cheeseburgare. Min mamma som ofta tycker som jag ansåg min burgar-idé vara bättre än bäst och lovade att övertala min far som inte gärna käkar snabbmat.

Ska bli skönt att åka hem till familjen faktiskt. Ser inte fram emot julgran och sånt, men kanske lite skinka. Inte om den sätter sig på min egen skinka men på tungan kommer den göra gott.

Nu ska jag kika på min absoluta favorit när det kommer till kategorin julfilm. Ett päron till farsa firar jul, underbar.

Sa eller skrev. Allt och lite till. Nu är det gjort och sagt. Nu får jag tänka på något nytt, vet inte vad än. Men de ger väl sig, brukar göra det med tiden. Frågan är hur lång tid bara.

Men i väntan på nästa idé kan man ju fortsätta roa sig med det bästa som finns på internet. Detta klipp är en ny favorit.

Så skönt att skippa rubrik och bara börja med dagens datum. Rubriker är inte min starka sida. Samma sak är det med ingresser, puffar och sånt. Vet inte hur man gör, fattar noll när jag får den uppgiften. Suckar högt och tänker nej nej nej. Inte jag, inte nu. Ingen rubrik, kan jag inte bara skriva dagens datum eller kanske ett klockslag. Skönt att jag är enväldig boss över den här bloggen, då är det alright att inte ha någon bra rubrik. Då är det okej att skriva onsdag bara för att det är onsdag.

Igen.

Om en vecka är det julafton och om två är året 2008 slut. Kanske borde jag redan nu börja fila på en årsbästa. Någon form av sammanfattning på året som gått. Får nog bli så, gillar att skriva och berätta kort vad ett år handlat om. Mitt 2008 handlade ju mest om gamla ting som blev nya för mig. Men jag tycker det kan vara väl så intressant att läsa om som nya skivor, hårprodukter, jeans, filmer och annat trams. Jag är nygammal. Ha ha, det lät hemskt töntigt. Vet inte riktigt vad jag är om jag ska vara ärlig. Jag är jag. Det räcker gott.

Förresten har jag fixat alla klappar nu, det blev bra grejer. Platta, hårda och några mjuka. Inga raggsockor och ingen elektronik. I år tänker jag bakåt även när det gäller julens gåvor. Så långt som till rim har jag inte kommit än, får se om det blir några. Brukade rimma ett tag, men de blev så knepiga meningar att jag fick skämmas även inför min egna familj. Möjligt att jag skippar det i år och lägger ner krutet på att lacka klapparna istället. Det brukar kunna bli rätt flott om man klarar av att hantera det där lacket utan att bränna sig.

Hej så länge.

Har kommit till kapitlet om Ny Klubb tiden i Pluras bok. Sämsta skivan, galnaste tiden och säkert inte de bästa åren. Gillar sättet Plura berättar på, han gör det lagom och enkelt. Sen är jag hemskt förtjust i de snygga meningar och citat som dyker upp då och då. Precis på samma sätt som i låtarna. En dag ska jag också lära mig den konsten.

Undrar just hur mina kapitel om min egen Ny Klubb tid kommer te sig. Ont i halsen, smutsiga golv, kö, öl, skrynkliga tjugolappar, skivor som hackar, folk som försvinner, dans på bardiskar, män som säger att det är magiskt, ölindränkta cd-r, lyckliga stunder, fantastiska låtar, eländiga saker, bra kvällar, såna som aldrig dök upp, ölburkar till förbannelse, jobbiga händelser, mystiska människor... Oj oj, det kommer bli röriga texter men tror ändå det kan bli något bra. Inte lika urflippade som Eldkvarns Ny Klubb. Min klubb är en annan sak, en annan tid, en annan plats, en annan historia.

Förresten så tycker jag inte den skivan är så eländig ändå. Kanske inte de bästa de gjort, men den har sina skoija inslag.

Hej.

Dags att pröva lyckan i andra kapitlet. Blir det en bra bok det här? Ps. Den flotta t-tröjan fick jag av min bror i födelsedagspresent igår. Känner mig lätt hetast i Ny Klubb-crewet.

Såg nyss två små snöflingor falla från himlen här i Masthugget. En fick jag på mig den andra föll ner på marken och smälte omedelbums. Och nej, den där lilla lilla flingan som smälte i min panna kändes inte som en kyss. Inte alls. Hur tänkte han Glasvegas-killen när han skrev den där låten, A Snowflake Fell (And It Felt Like A Kiss). Kanske var det bara poesi, finns ju dem som ägnar sig åt sånt fortfarande. Jag tyckte om sånt ett tag men tröttnade, tyckte inte det ledde någonstans. Gör ju kanske inte den här bloggen heller.

Får nog ta och lägga undan den där Glasvegas skivan ett tag nu, inga snöflingskyssar i mitt rum. Tror bestämt att det är dags för mig att åka tillbaka till boardwalken. Klä mig i min bästa skjorta och så får vi se om den åker dit. Kanske lyckas jag snygga till mig riktigt bra så de går vägen,  de kanske tycker jag klätt upp mig som en stjärna? Fast, nä. Ingen stjärna. Sätter mig i baren direkt och lägger ett mynt i jukeboxen. Kanske ber jag bartendern att hålla ett öga på mig. Har inte så många skjortor kvar.

Idag träffade jag en tant på jobbet. Tror hon var född 1912 eller om det var -13, sak samma. Tanten var minst sagt snygg för sin ålder och medan jag drog av henne stödstrumporna höll hon ett föredrag om det här med män. Damen ifråga ansåg sig själv vara lyckligt lottad när det gällde kärlekar och berättade drömmande om de två männen i hennes liv. Tyvärr hade båda dött ifrån henne. Men hon verkade inte speciellt bitter över det utan var nöjd med åren de fått tillsammans. Och mötas skulle de givetvis göra igen. Var och hur frågade jag dum som jag är. Såklart skulle damen en dag möta sina två älskade män i himmelen. Självklart var jag tvungen att flika in efter det att hon talat om Gud och livet efter detta. Såklart kommer ni mötas igen, det tror jag det.

Åh det är något med lyckliga äldre. De gör mig varm i själen och får mig att tro på framtiden. Kanske en annan också mot alla odds kommer klara av att åldras. Skippa det här med bitterheten och känna mig lite lyckligare för varje år som går. Hoppas går ju förstås.

Efter snacket om himmelen började damen fråga ut mig. Jag förklarade kort hur det är att vara en ung kvinna på dryga 23 år i en stad som Göteborg 2008. Hon tittade på mig, suckade lite och förklarade sedan att det var lugnt. Damen tyckte jag var söt och sa att om jag snyggade till mig lite extra så skulle de förstå. Hon trodde på fullaste allvar att det inte skulle va några problem när jag berättade om det exakta läget.

- Jag har varit med om sådant förr, det är bara att snygga till sig lite extra så. Sen ska man ta det piano. Man är ju kvinna.

Ja precis så sa hon. Man är ju kvinna, vad menar hon med det? Glömde fråga.

Vad skulle man göra. Om You Tube inte fanns?

Det är söndag och missade kyrkan idag med. Väcktes av klockorna och kände mig lite ledsen över att jag inte stigit upp en timma tidigare. Är nyfiken på hur det ser ut inne i den där kyrkan. Och kanske kanske man i samma veva kan få lite förlåtelse för sina synder. I alla fall en eller två.

Hur som helst har jag satt igång med en historia nu och de känns hur bra som helst. För första gången känns det som jag kanske kommer klara hela resan. Från a till b. Kommer säkerligen stanna på vägen, men det får man. Bara man forstätter resa vidare någon gång. Men mer än så kan jag nog inte berätta för då kanske jag tappar lusten redan innan jag lämnat hemmet. Det hade varit trist nu när jag äntligen satt igång.

Oj lördag igen. En till vecka försvann ut i intet. Kommer det alltid kännas så? Eller är det bara just nu. Har inte riktigt hajjat att september blev oktober, sen kom november av bara farten. Och så nu december. Snart är 2008 ett minne blott. En vän sa till mig att 2009 kommer bli ett bättre år och att året som snart är slut var lite som de äckliga grönsakerna på tallriken. Man måste äta upp dem också för att få smaka på den smarriga efterrätten.

Hittade ett par glasögonen i fickan för en stund sedan. De är inte mina. Funderar lite på om jag ska hitta på lite skoj saker med de där brillorna. Fota kalaset med min telefon och sedan mmsa bilderna till glasögonens ägare. Kanske blir denne då sugen på att hänga med sina bågar ut på skojjigheter nästa gång.

Lite inspiration om man säger.

Tankade in New York City Serenade i min telefon innan jag promenerade bort till skolan. Den är exakt 19.57 minuter lång och höll hela vägen och lite till. Originalet är väl bara en tio minuter men denna livevariant är både snäppet längre och vassare. Tror botleggen kallas You can trust your car to the man who wears the star. Bra namn, finns säkert på nätet för den som söker.

Min iPod har dött. En av mina bästa vänner. Bara sådär. Utan att säga hej då, inga tecken alls. Bara knall och fall. Borta.

Fan.

Försöker skriva en lista över 2008 års bästa skivor, låtar och konserter. Går riktigt dåligt. Lyssnar ju knappt på nygjord musik. Inte många favoritplattor släpptes under året som gått. Såg Springsteen tre gånger. Lätt årets bästa konserter. Men känns sådär skoj att skriva.

Årets konsert 2008:
1. Bruce Springsteen & The E Street Band - Giants Stadium, NJ
2. Bruce Springsteen & The E Street Band - Ullevi 5/7, Göteborg
3. Bruce Springsteen & The E Street Band - Ullevi 4/7, Göteborg

Åh sen de där med bästa album. Eldkvarn kvalar väl in med Hunger Hotell. Sen då? Vad släpptes för plattor egentligen. Okej Glasvegas gillar jag faktiskt. Inte som jag gillar Eldkvarn, svårt att förklara. Men jag har ju lyssnat på dem och tyckt bra om det jag hört. Så de får väl vara med. Sen då? Bästa låtar? Åter igen Eldkvarn, Vägen till paradiset. Mer då? 17 år med Veronica Maggio kanske.

Åh så svårt.

I morse vaknade jag till tonerna av den här.