What's eating Klara Grape

Känner mig sentimental. Saknar min gamla port även fast en flytt kändes nödvändig. Men jag avskyr att flytta, på internet och IRL. Det är inte så lätt att hitta i nya kvarter. Nya ställen att bli stammis på.

Det tar tid.

Blogg.se jag kommer nog hänga kvar ett tag till. Lite grann. Jag tycker om dig, kanske inte har sagt det så tydligt innan. Eller förlåt, skrivit. Men du är en god kamrat. Jag kommer inte lämna dig helt.

God morgon kära internet! I staden där jag bor står trafiken stilla, det har snöat. Här som i resten av Sverige. De flesta jag känner säger ändå att de gillar snön. Bättre än det gråa regnet, jag är beredd att hålla med. Mitt revben håller ju på att läka och smartare dagar har jag klätt mig såpass bra att jag slipper frysa.



Så nu ärade cyberspace ska jag klä mig i en varm skjorta, typ en i flanell. Sedan ska jag möta upp en kamrat. Vi ska summera veckan, såsom man gör på den sjunde dagen. Utvärdera. Komma fram till vad som var bra respektive dåligt. Dricka kaffe, äta små kakor och kanske laga en bit mat. Kött, potatis och brun sås. Sånt som man äter på söndagar. Besöket i kyrkan tror jag dock att vi hoppar över. Syndernas förlåtelse får vänta. För en kropp helt utan synd, är inte alls ett sådant fynd. Svart samvete fyller också en funktion, mörkt sinne handlar inte bara om en negation.

Idag har jag haft handledarträff. Gillar min nuvarande handledare, han kan detta med att skriva reportage och har en stark politisk ställning vilken jag respekterar. I någon mening råkade han få ur sig att det kanske borde finnas en obs-klass på JMG. Någon form av särskola för journaliststudenter, extrahjälp. Janne Josefsson gick nog i obs-klassen utbrister min handledare plötsligt!
Well magistern, jag vet att jag också hade varit en av eleverna i det klassfotot om vi hade haft en skolkatalog på JMG. Jag går redan i obs-klassen. Är en av de stökigaste men också kanske en av de härligaste eleverna. Studenten som alltid kommer försent men som oftast också bjuder på den mest underhållande anledningen till den sena ankomsten. En av speciallärarna sa faktiskt häromdagen att det nog skulle gå rätt bra för mig ändå. Framtiden såg ljus ut även om resan skulle ta tid.

Är i skrivande stunt mitt inne i en av vägens alla rondeller. Hur man gör för att hitta ut har jag inte lärt mig än. Detta med matte, X + Y = vadå? Ska jag svänga höger eller borde jag ta av åt vänster? Specialläraren, du får nog visa ekvationen på tavlan en gång till. Jag har inte fattat hur jag ska gå tillväga än. Men jag lovar att den dagen jag förstår, när jag har fattat. Då kan du vänta dig den snabbaste färden söder ut. Mot solen. Den bästa storyn, sagan med mest poäng och historien du ösnkar aldrig tog slut.

Svängde förbi Kino för att säga hej till en bartender, en barista och en favorit i köket. Kino välkomnade som vanligt med öppna armar och gjorde den hungriga mätt. När sista tuggan var tagen gjorde Kino klart för mig att nu var det faktiskt färdigskojat. I alla fall för den här veckan.
Jag höll med och la märke till att vi bokstavligt talat hade det alldeles jätteskoj igår. Allihop. Men som sagt, nu är det färdigskojat. Slut på sommarlovet. Dags att arbeta på betygen, ta med ett äpple till magistern. Räcka upp handen.

Även den sämsta dagen är en dag av törst. Och väljer man att släcka törsten med rätt dryck kan smärtan lindras något. Det ska gå, det går. Om man vill. Det gäller som vanligt att välja rätt väg.
Jag är nöjd med den inställda dagens slut. Tackar min vän I för 90-talstemat. Hon var i sitt esse och talade om fotboll, små små väskor och dryck med namn som sex on the beach.



Att vilja och att välja. Eller som I brukar säga " Kan man så bör man ".

Rör man sig går tiden snabbt. Sitter man stilla eller står på en och samma punkt kan en sekund liknas vid en evighet. Jag står sällan still, är jag hemma brukar jag gå runt. Från köket till badrummet, via mitt andra rum. Jag talar gärna med rummet. Hade ett snack med en vän om detta under gårdagen. Att tala för sig själv. Mysa med sina växter eller kanske välja att stirra in i spegeln ett slag för att sedan be sig själv om ett visdomsord.

Jag brukar aldrig titta mig själv i ögonen när vi snackar. Istället väljer jag rummet. Väggar och tak. Hörrududu väggen, vad ska jag göra med detta. Hur bör jag tänka nu, om och rätt? Suck, pust, aj. Mitt rum tycker sällan synd om mig, jag tror det är gott. En ömkande vägg är nog ingen bra vägg. Min lägenhet är hård men rättvis.



Ps. filmfestivalsavslutningsfesten på Storan blev legendarisk. Folk drack rött som det inte fanns någon morgondag och jag och mina klubbkollegor lyckades att rädda stämningen som Göteborgs Indiekör körde i bott runt tolvsnåret. Indie plus kör plus natt plus fest är ingen bra kombination nämligen. Gillar förresten aldrig detta med indiekör. Tror till och med att jag tycker illa om det, extremt illa. Obehagligt.

Kom just på att jag deltog i ett snöbollskrig igår. Det var ett sant nöje och sällskapet tog kriget på fullaste allvar. Det förekom både mulningar och fulsnö. En av de manliga deltagarna blev så sött av motgången att han övervägde att bli sur och gå hem.

Det tog ett par dagar innan jag kunde vänja mig vid tanken på att det inte alls är sportlov nästa vecka. Men nu är det gjort. Invigde vecka nummer fem igår. Satte agendan, ändrade storyn. Just nu ser det mer ut att bli ett storsäljande hollywood-drama istället för den smala independentfilm jag trodde var på G.



Men eftersom jag varken skulle vilja kalla mig smal eller indie så känns manuset bara bättre och bättre. Dramatik, romantik, tragik och komik. Rapp dialog, härliga scener. Mycket humor, en hel del bra musik och spännande intriger. Det bästa läsare är helt klart rätt ingredienser för en bra film.
En favoritscen är gårdagen och S som återberättade rövarhistorier från 2005. Saker man glömt av. Sådana historier man kanske tyckte var på gränsen till för mycket rövare när det begav sig men som mest känns kul fem år senare. S berättade också om att jag då klart och tydligt förklarat för henne att det inte finns några bra kvinnliga författatare. S hade inte hållt med. Jag förstår hur jag tänkte då men vet idag att det finns en kvinna värd att nämna när det handlar om det skrivna ordet. Bodil Malmsten såklart. Tack för bra historier och en blues Bodil!

Nu hänger jag inte alls med, är det vecka fem och inte vecka sex? Förvirring. Helt klart förvirring istället för musik.

Det händer alltid saker om man vill att det ska hända saker. Dagens kloka ord, klassisk visdom. Idag har jag gått i cirklar och rundat en och annan fyrkant samtidigt som jag har klagat högt över mitt värkande bröst. I dubbel bemärkelse. Min bror sa att det stötta revbenet passade min självömkande karaktär. Han kan ha rätt. Eller fel. Men jag går helt klart in i rollen som trasig med stor inlevelse. Ska man göra något ska man göra det helt och fullt brukar vara min taktik.



Och nu ska jag gå in för att finna sömnen. Hundra procentig fokus på John Blund, räkna får. Börjar med en kopp varm mjölk. Ska man så ska man.

Och den goda söndagen. Den bästa lördagen. Vecka fem blev en bra vecka. Är mycket nöjd med dialogen och filmen har mycket goda chanser att kamma hem en guldpalm. Den där Guden som jag trodde hade övergivit mig la för en stund sedan sin faderliga hand på min axel och sa att detta fixar du ju rätt bra.

- Men Gud, den där sprickan i revbenet? Varför? Varför allt detta lidande?

Då viskade Gud i mitt öra tyst och med en lite finurlig röst; Klara min vän, vi lider för att vi måste. Klart jag inte tycker om eländet. Men det är liksom så att de ingår. Jag kan inte hålla på att peta i allt.

Ikväll ska jag och en klasskamrat besöka kasinot. Jag har aldrig satt min fot på ett kasino. Aldrig spelat poker eller på någon enarmad bandit. Det enda spel jag har ägnat mig åt är det som kallas livet. Öppna kort är min grej, tyvärr går det lätt åt skogen när resten av bordet spelar bluffpoker. Men vid några tillfällen har jag lyckats med att kamma hem spelet. Det händer, då och då.



Men ikväll spelar jag bara om pengar. Planerar att satsa allt jag har på kontot. För att vara exakt handlar det om 21 kronor. Och eftersom 12 råkar vara ett favoritnummer är min plan att satsa alla 21 kronorna på nummer 12. Kvitt eller dubblet. Bäst hade det i och för sig varit om man kunde får 21 kronor gånger 2112 istället för 2. Då hade jag promenerat hem med ungefär 25 334 kronor.

Då hade jag kanske bjudit en snygg kille på bubbel eller unnat mig en burk kaviar. Eller nej nu ljuger jag, skitdåligt dessutom. Skulle kasinot ge mig 25 334 kronor hade jag gått raka vägen till Forex och växlat in dem till dollar. Sedan hade jag tagit flygbussen mot Landvetter och låtit Gbg vila från Klara G en vecka eller två.

Den barmhärtiga samariten är i tjänst, säger väl valda ord och ser till så att stödstrumporna åker av. Apodospåsar ska rivas isär och lingongrovan få sitt smör och sin ost. Den barmhärtiga samariten sköter sitt jobb. Besöker både män och kvinnor, vissa har förlorat det. Andra inte. En av damerna, vi kallar henne F, har tappat det mesta av sitt förstånd. Men hjärtat har hon kvar, det sitter precis där det ska. Vi kommer bra överens F och jag, vi talar nästan alltid om livet. Och jag förundras ofta över att man kan tänka så klart om saker och ting trots att signalerna inte längre hittar hem.
ldag frågade F mig om en sak i taket. Hon låg i sängen och undertecknad stod i dörren. Vad är det där Klara? Är det en stjärna? Jag tittade oförstående på F och skulle precis säga att det inte alls handlade om någon himlakropp utan att det hon pekade på bara var en klassisk lampa. Men jag hejdade mig, det kunde faktiskt lika gärna vara en stjärna som lös i taket. Varför inte?

- Jodå F, man kan kalla det en stjärna. Om man vill.

Jag vill kalla lampan för stjärna och F ser den som en. Hej och god natt kära F och lampan i taket. Nu släcker vi! Men det fina med taklampor är att de går att tända igen. I morgon tänds samma lampa och vi kan kalla det en ny stjärna. Om vi vill.

Vi tog turen, den extremt snabba springturen. Det blev mitt kvarter och eftersom jag känner till gatorna runt Stigbergstorget bättre än B gick jag trots tveksam kondition som segrare ur utmaningen. B sa att jag gjort bra ifrån mig och att jag kunde känna mig stolt. Sen gick vi hem till mig och satte oss vid köksbordet. B föreslog att vi skulle se en film. Men eftersom tvn slängdes ut våren 2009 svarade jag att det kunde bli svårt.

- Men du, suck. Alltså du behöver ju ingen tv för att se en film. Klara, jag trodde du kunde detta med dator och internet. Du kan faktiskt följa ett drama även på dataskärmen. Jag kan till och med tänka mig att kalla skärmen för rutan om du vill.



Ja B, jag kan dator. Jag känner mig ibland som internet. Fast med fler nollor än ettor i bagaget. Så jag lät B bestämma. Vi såg en film. En saga. En sång. Klassiskt drama med lyckligt slut. Innan B lämnade min borg snackade vi lite om hur sagorna slutar och hur det oftast går i verkligheten. B hade en teori som jag nu några timmar senare tänker göra till min egen. B sa som så att sagornas slut existerar i den verkliga världen om man väljer dem. Det handlar om att våga tro på det som är bra. Regissera sin egen film, bry sig extra mycket om kameravinklar och manus.
Innan vi skiljdes åt sa B att filmen om Klara Grape och 2010 kan få ett bra slut om jag sköter mitt jobb. Det handlar tydligen om att vara noggran. Lära sig av 2009, den filmen hade sina stunder men slutet var tveksamt. Jag lugnade B med att berätta min plan för året. Nämligen att göra det jag gjorde för första gången en andra gång. Fast lite bättre.

- Bra min vän, bra. Jag märker att du redan har börjat. Detta med att hålla balansen tillexempel, för ett år sedan halkade du rätt rejält på en isfläck vid Drottningtorget. Minns du det? Men idag sicksackade du fram i ett rasande tempo och tappade inte fästet en enda gång. Och du, vet du varför den här filmen kommer att bli bättre än ettan? Lugnet. Snabba filmer gör en trött, snabba klipp funkar bättre i en musikvideo. Glöm inte det min vän!

Ok B. Lugnet, jag ska behålla det i tankarna när jag skriver dialogen till vecka nummer fem.