Idéer.

Bland det värsta jag vet är att ha en bra idé men att inte kunna få ner den där idén på papper. Har haft en idé till en krönika rätt länge nu, jag vet precis hur jag vill ha den och har nog skrivit den i mina tankar ett tiotal gånger nu. Men varenda gång jag sätter mig ner med penna och papper så tar det stopp. Samma sak är det om jag väljer att komponera texten på datorn, det går bara inte.

Det är för jävligt. Det är just det här förbannade problemet som satt käppar i hjulet för mig och min c-uppsats. Jag har alla idéer och teorier klart för mig. Men jag kan för mitt liv inte skriva ner det. Funderar på om jag skulle skaffa mig en diktafon. För jag har inga problem med att tänka i text. För om jag kan tänka min text högt, spela in den på min iPod via en iTalk skulle jag sedan kunna skriva ner det jag säger. Inbillar mig i alla fall att det skulle kunna vara en lösning.

Alright,
Ebay nästa då.

Som en blek tolvåring.

image793
Bild
Klubb Fête

Ha ha ha, hittade den här bilden på queerklubbens hemsida. Jag ser ut som en blek och tunn tolvåring. Men det får jag väl bjuda på. Vi hade ju som bilden kanske förtäljer rätt så skoj den där kvällen på Stars´N Bars.

Perspektiv.

Hej bloggen idag befinner jag mig på väsgötaslätten. Helst av allt hade jag velat sitta på ett flyg över atlanten på väg till NY. På lördag hade jag tagit tåget till Asbury Park och kollat in Steve Forbert. Och kanske hade jag fått perspektiv där i baren på TheStone Pony? Ni förstår västgötaslätten ligger inte tillräkligt långt borta för att man skall få perspektiv, och det där med perspektiv är nog precis vad jag behöver.

På tal om perspektiv läste jag ut en bok häromdagen som handlade om det där. En ung man med existentiell ångest åkte till staterna och hälsade på sin bror. Han fick perspektiv. Synd att jag varken har någon bror, syster eller kusin där borta. Synd.

Efter boken om den där killen (
Naiv. Super. helt okej läsning) har jag gett mig på Émile Zolas Thérèse Raquin. Har läst den innan och har för mig att jag gillade den. Får se om jag fortfarande gör det.

Ses.

Alla de där historierna.

Det finns så många bra historier. Tyvärr kan man inte skriva ner alla. Det är synd. Men jag kan berätta kort om igår. Vi gick till Jazzhuset, det var bra. Det som vanligt, mycket öl. Olof spelade skivor i lilla baren, han spelade bra.

Att ha det bra och trivas så bra att det inte känns bra.

image788
Bild
sosantikvarium.hu

Har ni någon gång haft det så bra att ni blivit uttråkade. Längtat efter det dåliga. Sedan tagit ert förnuft tillfånga och insett att det bra i alla fall är bättre än det dåliga oavsett om det är trist eller ej. Sedan ångrat er igen, och igen. Velat.

Under de lyckliga dagarna glömmer man lätt bort vad det egenligen är som gör en lycklig. Sämre dagar gör dig ofta mer uppmärksam på de där fina stunderna och bra sekunder blir viktigare och betyder mer än dåliga veckor. När varje dag är lördag smakar inte Törleyn lika gott, man tröttnar lätt och längtar efter havregrynsgröt och sur mjölk.

Läste klart den där boken om Priset på vatten i Finistère igår, jag är nöjd. Boken var bra, Bodil skriver fyndigt och smart och slutet passade mig perfekt. Jag är en sån där människa som bryr mig hemskt mycket om slut. Hur en bok, film, saga eller sång slutar är för mig nästan det vikgitaste. Bäst tycker jag om de smått blödiga, dramatiska och högtidliga sluten. Slutet i Ristat i damm är en favorit, men jag kan dessvärre inte berätta om det eftersom man inte bör berätta slutet på en bra bok. För jag antar att det finns dem som läser detta som inte har läst boken.

Hur som helst känns det bra att jag återupptäckt litteraturen. Tänker att den inte endast skall ge mig något vettigare att ägna mig åt (ni vet det här jävla slösurfandet; Ebay, My Space, mejlen, Ebay igen osv.), hoppas även att lyriken skall ge mig lite bättre ordföråd och kanske också lära mig lite om stavning, meningsbyggnad och sånt där. Ni vet.

Okej, det var väl det. Hörs.

Blues för Bodil Malmsten.

image785
Bild
ljus.nu

Hej bloggen idag har glidit runt i ett par sjukt mjuka chinos från Oscar Jakobsson och en blå lagom sliten jeansjacka från Wrangler. Har sett ut lite som en tönt på besök från nittiotalets första hälft. Något jag har trivts förbaskat bra med. Tönten, 90-talet, rock´n´roll och Bruce är mina ledord vad det gäller yta för tillfället. I alla fall till vardags, nattetid är det alltid skoj med paljetter.

Men inte bara chinosen har varit mjuka idag, hela dagen har varit rätt så soft. Jobbet gick som smort och eftermiddagen tillbringades först tillsammans med en god vän och senare med litteratur signerad Bodil Malmsten. På tal om Bodil så har Plura skrivit en fruktansvärt vacker blues till henne som finns med på Eldkvarns senaste platta.

Det fanns ingen förlorare
Och ingen kunde snubbla
Jag minns och håret reser sig
Och låt det stå skrivet
Man kan ha hur kul som helst i livet
Om man har råd och kan betala priset
Tack för alla skratt och skämt
För alla ljus och skepp vi bränt
Vi kanske syns nån natt igen, nån gång i framtiden
och skriver om slutet på historien
Jag vet inte vad som är sant eller viktigt
Det kommer över mig ibland


Och på tal om Eldkvarn så spelar de snart i Mölndals stadspark (5 juni), hoppas det blir bra. Längtar efter att se ett riktigt band på scenen, ser fram emot att sjunga med i Min systers karneval.

Ps. Har en ny bra historia på gång. Fick en lång idé häromnatten och ju mer jag frunderade över den där historian ju bättre kändes den. Härligt.

En uppenbarelse om en jeansjacka.

image760

Blev ett par svarta hotpants från H&M och en fem bitars sushi på något sushiställe vid Press Stop, sen tappade jag lusten och gick hem. Trots ett soligt och varmt Göteborg tappade jag det någonstans på vägen mellan sushistället och Kungsgatan. Vet inte säkert vad det berodde på, men jag har varit med om det förut. Ibland dröjer det flera veckor innan jag hittar de där hoppet, men oftast återfinner jag modet efter bara några timmar.

Hur som helst hade jag inget annat val än att lämna stan och traska hem. Väl hemma lade jag mig i soffan och satte på Wings for Wheels. Har sett den där dokumentären säkert hundra gånger men det gör inte så mycket att jag kan den utantill för den ger mig ändå en massa nya idéer och tankar om saker och ting. Just idag gav Wings for Wheels en uppenbarelse om att jag måste skaffa mig en jeansjacka, en halvsliten jeansjacka från Wrangler. Jag var tvungen att pausa mitt i filmen och springa ner till Emmaus på Linnégatan. Tyvärr hade de bara en ful mörkblå jacka från Levi´s och eftersom den där uppenbarelsen handlade om en Wrangler blev det ingen jeansjacka.

Angående hoppet vet jag att det inte är långt borta, men det är trist när man tappar det soliga dagar. Men det snackas om sol även i morgon, får väl försöka då.

1 maj välkommen.

Yo yo yo vilken valborgsmässoafton det blev, lång som tusan och riktigt bra. Först trerätters middag med seriös dukning och korta vårtal, sen lite You Tube förfest. När klockan började närma sig tolv drog jag på mig skinnpajjen och tog med mig mina vänner på popfest på Stigebergstorget. Elmo var där (kallas han Elmo förresten eller är Elmo namnet på själva bandet är det ens ett band?) han hade pop-mössa på sig. Tycker nog inte att man skall ha mössa på sig på valborgsmässoafton, det hör liksom inte våren till.

Trots Elmos uppenbarelse var det trevligt på popfesten, jag sjöng med i When We Were Winning och låtsades att jag var 17 år. Men efter någon timma med pop längtade jag bort, det fick således bli en spårvagn bort till Lyckholms. Stor lokal, fem bärs i baren för 100 spänn, lera, dans och flera bekanta ansikten. Klubben var så svartklubb i intustriområde som det kan bli och det var förbaskat skoj. Dansade till dunka dunka och blev riktigt glad när dj´n valde att slänga in Livet är en fest mitt i all disco-dunk.

Kvällens minus var väl den lååånga promenaden hem samt skorna dagen efter.

image759