I morgon är den första oficiella vårdagen.
Japp oavsett väder och vind är den första april desamma som vår. Då chekar vintern ut och våren tar vid. Ibland är det snöstorm, då får april helt klart mer att göra. Andra år har det varit en bra bit över 10 grader och sol. De åren är lite desamma som att jobba på McDonalds i Skara en tisdag innan löning. Lungt, fint och lite mindre ångest än vanligt.
April 2009 får en del att göra. Det kommer nog inte snöa (hoppas jag i alla fall), men det är ju inte några värmande vindar som sveper över Masthugget. Men hur som helst känner jag mig redo för våren. Nog för att jag ibland undrar vad det blev av februari och mars. Känns som om måndagar, torsdagar och söndagar bara rann ur händerna på mig. Saker hände, saker hände inte. Konstigt det där, att man kan minnas det som inte blev så väl. Plura sjunger det på ett snyggt sätt i en låt; Varför är det enda man minns det som aldrig blev av. Ja, människan är underlig. Försöker att komma ihåg det som hände också, speciellt det som faktiskt var bra med vintern 08-09. Flera saker.
Men som sagt, nu går ännu en vinter till historien. Välkommen april, hoppas du bjuder på bra saker att komma ihåg och trista att glömma av.
April 2009 får en del att göra. Det kommer nog inte snöa (hoppas jag i alla fall), men det är ju inte några värmande vindar som sveper över Masthugget. Men hur som helst känner jag mig redo för våren. Nog för att jag ibland undrar vad det blev av februari och mars. Känns som om måndagar, torsdagar och söndagar bara rann ur händerna på mig. Saker hände, saker hände inte. Konstigt det där, att man kan minnas det som inte blev så väl. Plura sjunger det på ett snyggt sätt i en låt; Varför är det enda man minns det som aldrig blev av. Ja, människan är underlig. Försöker att komma ihåg det som hände också, speciellt det som faktiskt var bra med vintern 08-09. Flera saker.
Men som sagt, nu går ännu en vinter till historien. Välkommen april, hoppas du bjuder på bra saker att komma ihåg och trista att glömma av.
Varför är man nästan alltid på fel sida av Atlanten.
Bild brucespringsteen.net
Well, har ställt mig den frågan många gånger förut. Och kommer med stor säkerhet att göra det tusen gånger till. För när Bruce sätter igång med att öva inför den kommande världsturnén tillsammans med E Street Band i Convention Hall i Asbury Park kan man inte bli annat än avis på amerikanerna (eller böjs det amerikanarna???).
Fel sida av havet igen.
Tropicopopdisco.
Mynt & Musik är inget dumt ställe. Idag kom jag hem med två skivor. Arrow för flotta 10 kr, samt Stop Making Sense med Talking Heads för 30. Alldeles lagom!
För den som undrar över det här tropicopopdiscot så är det Arrow som ligger bakom hitten Hot Hot Hot. Dock finns den inte med på Knok Dem Dead. Men skivan bjuder utan hitten på ca 10 spår som svänger rätt bra. Mycket blås och sånt man gillar. Dags att röra lite på höfterna och planera inför sommarens partajj. Kanske dags att försöka fixa ner Thomas Gylling till Gbg?
Någon klubbkung som kan greja det?
För den som undrar över det här tropicopopdiscot så är det Arrow som ligger bakom hitten Hot Hot Hot. Dock finns den inte med på Knok Dem Dead. Men skivan bjuder utan hitten på ca 10 spår som svänger rätt bra. Mycket blås och sånt man gillar. Dags att röra lite på höfterna och planera inför sommarens partajj. Kanske dags att försöka fixa ner Thomas Gylling till Gbg?
Någon klubbkung som kan greja det?
Platser.
Det är konstigt med minnet. Man kan besöka en plats från en annan tid i livet. Och när man är där känns det som man sågs igår. Känslan är densamma, samma fast ändå inte. Förra gången jag på allvar såg den här platsen var jag mer barn, nu plötsligt borde jag kalla mig vuxen. Vad det nu innebär?
Men det finns många platser i ett liv. Detta är en av mina.
Fredag.
Packar väskan och lämnar datorn. Söder ut på närmaste motorväg. Fixarmössan är på och de bekväma jeansen är med. Ska greja lite saker.
Okej, vi säger väl så.
Okej, vi säger väl så.
Torsdag.
Idag har jag lärt mig en hel del om mode.
Onsdag.
Rullar microfilm nu för tiden. Då kan man hitta spännande saker, som fräcka illustrationer. Denna fann jag i DN någon gång i februari 1989. Artikeln hadlade inte helt oväntat om det då nya fenomenet acid house. Spännande läsning.
Tisdag.
Det ser ut som vår men känns som vinter. Well, talade ut med en vårdtagare förut, vi kom fram till att april kommer bli bra ändå. Hon skulle bli av med ett bandage och jag hoppas på att bli av med något jag med. Att få saker känns rätt 2008, bli av med saker är mer 2009. Helst inte vänner eller pengar. Hellre bördor, damm och tjocka tröjor.
Så vi väntar en vecka till. Låter tiden berätta vidare. Den där tiden, ja just det. Den jag har lite problem med, men som sagt. Får låta saker bero lite. En vecka i alla fall. Jag och en av dagens vårdtagare har bestämt det nu. April blir bra!
Så vi väntar en vecka till. Låter tiden berätta vidare. Den där tiden, ja just det. Den jag har lite problem med, men som sagt. Får låta saker bero lite. En vecka i alla fall. Jag och en av dagens vårdtagare har bestämt det nu. April blir bra!
11 minuter istället för 17, men rätt bra ändå.
Jag älskar Jimmy Cliff.
Det är typ det enda jag talar med folk om nu för tiden. Jimmy Cliff, skönt gung och hur behaglig musiken är att lyssna på. Men just nu känns det som sak samma. När man hittar nya låtar varje dag och det inte bara låter gött utan texterna är lika självklara som mjuka.
Liksom detta:
It's getting to the point
Where I can't hang around no more
It's getting to the point
Where really have to open up the door
Times are changing
You better use your sense
Use what you've got
From coincidence
Hear me now!
Sooner or later you gonna have to stand up tall
Sooner or later when your backs against that wall
Sooner or later you'll have to be the one you are
And you just might find that you're out of time
And it's just too late
Hear me now!
Heavy burden gets you down
And pressure is all around
Sit around and hesitate
Say you're waiting for a lucky break
Life's for living
Better use your sense
Use what you've got
From coincidence
Hear me now!
Sooner or later you gonna have to stand up tall
Sooner or later when your backs against that wall
Sooner or later you'll have to be the one you are
Or you just might find that you're out of time
And it's just too late
Gillar, älskar och tycker om. Så enkelt men ändå så betydelsefullt. Vissa dagar räcker en sång som den här för att man ska känna att det är ok. (Lyssna på Sooner or later på Spotify, ladda ner eller varför inte köpa plattan. Låten finns med på samlingskivan jag köpte på Bengans för 59 kr). Sen berättade min bror att Mr Springsteen lyssnade på en hel del Jimmy Cliff kasetter under The River turnén. Ah där ser man! Tur ändå att man har musiken. Tur man har Jimmy Cliff.
Måndag.
Sitter vid min dator och lurar på frågor. Kaffet har redan kallnat och frukosten är sedan länge uppäten och slut. Det är lite lustigt att det är lika svårt att klura ut frågor som att komma med svar. Funderingar är ju helt klart lättare. Men idag räcker det inte med att fundera, tills klockan tre bör jag i alla fall ha ett gäng vettiga frågor på ett papper. Sen hoppas jag på sköna svar.
Får väl dricka lite mer kaffe och klura ett slag till. Öppna frågor ska det ju vara, det säger de som jobbar på JMG. De har säkert rätt. Inga ja eller nej. Det vill man inte ha. Fast jag hade gärna fått ja. Inte nej, inte kanske. Bara ett kort ja. Det är okej. Men det kanske kommer. När tiden är den rätta. Well, jag tror den är rätt snart. Men innan dess ska frågorna vara färdiga.
Ses.
Får väl dricka lite mer kaffe och klura ett slag till. Öppna frågor ska det ju vara, det säger de som jobbar på JMG. De har säkert rätt. Inga ja eller nej. Det vill man inte ha. Fast jag hade gärna fått ja. Inte nej, inte kanske. Bara ett kort ja. Det är okej. Men det kanske kommer. När tiden är den rätta. Well, jag tror den är rätt snart. Men innan dess ska frågorna vara färdiga.
Ses.
Confessions of a discjocke.
Bra kväll igår, Woody West kändes som en snäll klubb. Försökte så gott jag bara kunde med att vara lika trevlig tillbaka. Tror det funkade. Pubhitsen satt där de skulle och Jimmy Cliff fick åka på ett par gånger. Var glad och dansade i fönstret bakom skivspelarna. Lite högtidligt att kunna blick ut mot Järntorget mellan låtarna. Sen är det något speciellt att kunna dansa på saker och sedan hoppa ner för att byta låt. Den som varit på Ny Klubb vet vad jag snackar om. Min discjocke kollega Peter vet också. Vi har dansat en och annan vals på både djbord och bardiskar.
Well, testa själv vettja! Men gör det snällt och med lätta steg. Man vill inte att de ska gå åt skogen. Som de gjorde på en Valandfest en gång. En bekant gjorde ett glädjeskutt och hoppade upp på djbordet. Så brakade allt ihop. Ingen mer musik, ingen mer fest. Det måste känts lite snopet.
Okej då, naturen kallar. Vi hörs.
Well, testa själv vettja! Men gör det snällt och med lätta steg. Man vill inte att de ska gå åt skogen. Som de gjorde på en Valandfest en gång. En bekant gjorde ett glädjeskutt och hoppade upp på djbordet. Så brakade allt ihop. Ingen mer musik, ingen mer fest. Det måste känts lite snopet.
Okej då, naturen kallar. Vi hörs.
Lite positivism.
Vänner och ärade internetkonsumenter! Idag är en sliten dag, många trötta dagar har passerat de senaste månaderna. Finns dem som säger att vårens intåg kommer göra saker enklare. Jag kanske tror det med? Eller inte. Men jag vet att musiken och då speciellt soulen kan vara en väl så god vän som solen, månen och mars.
Den här har gått varm idag. Bra budskap. Tror just i skrivande stund att jag ska leva efter den här melodin och texten de närmaste månaderna. Livet i en sång? Inte alls dumt.
Men alright, dags att sparka igång den här kvällen. Det blir soyayoghurt med blåbärssmak (den är jättego) och te. Sen ska jag kamma mig och putsa skorna. Pusterviksbaren hela kvällen. Ska ta hand om musiken tillsammans med Woody-räven Mathias. Vi har sagt att det ska bli mycket köttigt och vröligt ikväll. Och så förstås lite Jimmy Cliff.
Ses.
Det här twitter.
Fann Karl Lagerfeld på twitter. Skoj att även modekungen leker filosof på internet.
Loving someone is fine, but they have to love you back or it doesn’t work.
Loving someone is fine, but they have to love you back or it doesn’t work.
Modebloggen.
Kunde inte motstå frestelsen. Grävde djupt ner i min portmonä och lyckades skrapa ihop tillräckligt många pengar. De här skorna kommer göra sig bättre än bra till jeansen, jeansjackan och jeansskjortan.
Ps. Spelar pubhits, Jimmy Cliff, soul och The Boss på Kontiki ikväll. Kom dit om ni vill, säg hej. Ta en öl eller ett glas vin. Så kan vi tala lite om rötter, skor, jeans och Springsteens besök i The Daily Show.
Dagens filosofiska fundering att fundera över.
19 mars 2009 och det filosofiska internetrummet känns mest som ett tomrum.
Skaffat mig en ny älskare.
Japps det stämmer det. En älskare är det rätta ordet. Jag har skaffat mig det som kallas spotify. Känner mig nykär. Vet att jag är efter, men det är jag rätt ofta. Det gör ingenting. Jag är glad över mitt spotify. Inleder kanske lite oväntat med att frossa i Thåström. Han är bra.
En till.
Gottepåsar från stans skivbutiker föder mersmak i dessa fildelningens dagar. Jag tankar mest, men försöker att med jämna mellanrum köpa lite samlingsskivor för 59 kr (jag vet de säger att samlingsplattan bara ger stålar till skivbolagen och inte artisten. Jag skäms, men jag är en shufflemänniska som inte vuxit upp än. Albumtiden kommer väl även till mig vad det lider, eller inte? Jag har ingen aning. Kanske är jag skadad för livet...). Samt en och annan gammal singel för i runda slängar en krona. Stod och valde mellan Jimmy Cliff och Toots igår. Det blev Jimmy, vilket visade sig vara ett väldigt bra val. Men just nu känner jag att även den där Toots plattan skulle behövas i min skivväska.
59 kronor är det nog värt? Nu när jag ska leka disc jocke två kvällar (ikväll och fredag för den som är sugen på lite rötter, själ och rock n roll) på Kontiki. Känns lite som Toots and The Maytals hör hemma i den lokalen.
Så nästa pluggpaus får det bli så. Stigbergstorget här kommer jag igen!
59 kronor är det nog värt? Nu när jag ska leka disc jocke två kvällar (ikväll och fredag för den som är sugen på lite rötter, själ och rock n roll) på Kontiki. Känns lite som Toots and The Maytals hör hemma i den lokalen.
Så nästa pluggpaus får det bli så. Stigbergstorget här kommer jag igen!
Dagens gottepåse.
Hade någon fårgat mig; Vem vill du ha Klara? Då hade jag svarat Jimmy Cliff utan att tveka en enda sekund. Jag älskar Jimmys röst och hans dans så mycket att jag blir alldeles varm i själen.
Notera hur bra skivorna färgmatchar varandra...
Ibland måste man växa till sig lite först.
När jag blivit tillräckligt vuxen ska jag flytta till havet. Nej det vatten vi har här i Götet räknas inte den här gången. En gång i livet ska jag bo vid Atlanten. Det stora havet. Det behöver inte vara för alltid, jag är helt med på att man kanske inte kan bo vid Atlanten hela livet. Men ett slag borde väl även en sån som jag klara av. Ser fram emot den tänkta tiden. Det är något speciellt med det stora havet, det vet de som varit där. Kanske till och med de som bara sett det på bild, google och tv. Havet är inte längre något okänt för lantisar som jag. En bra sak med att vara född i den här tiden. Det där har jag nog aldrig skrivit förut, att det här skulle vara en bra tid att vara född i. Well, någon gång skulle det hända.
Men hur som helst ingår Atlanten i min livsplan. Har redan nu flera klara punkter på mitt papper, men också många frågetecken. En del paragrafer har jag suddat ut. Flera kommer till. Varje dag. Gillar förresten den där livsplanen, undrar just hur mycket jag suddat den dagen det är dags att bränna upp skiten? Hoppas att jag skrivit mer än jag suddat. Men det där vet man ju ingenting om nu. Tack och lov.
Men innan jag är redo för den stora världen och Atlanten måste jag växa till mig lite. Några år över 20 räcker inte den här gången. Måste bli klar med den här platsen först innan jag är redo för nästa. Jag tror det är just här många trasslar till det, rör sig lite för tidigt. Innan kroppen är beredd och redo. Det är sällan bra.
Jag är i och för sig beredd, men inte redo. Vi ses.
Men hur som helst ingår Atlanten i min livsplan. Har redan nu flera klara punkter på mitt papper, men också många frågetecken. En del paragrafer har jag suddat ut. Flera kommer till. Varje dag. Gillar förresten den där livsplanen, undrar just hur mycket jag suddat den dagen det är dags att bränna upp skiten? Hoppas att jag skrivit mer än jag suddat. Men det där vet man ju ingenting om nu. Tack och lov.
Men innan jag är redo för den stora världen och Atlanten måste jag växa till mig lite. Några år över 20 räcker inte den här gången. Måste bli klar med den här platsen först innan jag är redo för nästa. Jag tror det är just här många trasslar till det, rör sig lite för tidigt. Innan kroppen är beredd och redo. Det är sällan bra.
Jag är i och för sig beredd, men inte redo. Vi ses.
Nej det är inte konstigt att man längtar bort någon gång.
Åh så krävande detta är, ena dagen sol andra dagen är gråare än gråast. Det här då och då, men jämna mellanrum kan vara minst lika jobbigt som inte alls. Eller hela tiden. Ni läser just precis nu ett kort inlägg från den förvirrade filosofen på JMG. Sitter i någon lokal som ska fungera som bibliotek och studietorg (töntigt ord). Försöker läsa om maktförskjutning inom journalistiken samt några rader om agenda setting. Men tappar bara bort mig när jag hör dumma studenter tala med varandra.
Åh dumma studenter, varför kan ni inte tala tyst? Eller i alla fall försöka att inte tala med så svåra ord hela tiden. Allt för att verka smartare än grannen. Ibland undrar jag om de förstår själva vad de säger? Själv har jag helt valt bort de svåra orden, har inget behov att att verka smart. Man är ju som man är. Den man är. Smart, well jag vet inte. Orkar inte fundera över det mer nu. Flyr bort från agenda settingen ett slag, tillbaka i tiden. Som alltid. Men idag stannar jag i Sverige.
Har fastnat för den här trallvänliga sången. Sylvia Wrethammar ligger bakom en annan favorit.
Nä bästa läsare, det är inte konstigt att man längtar bort någon gång. Speciellt inte när man vet hur skönt de kan vara när solen skiner. Eller när man vet hur gott det är med glass och det enda man får på tallriken är rågmjölsgröt. Fast utan det trista är väl det fina i livet inte lika uppenbart antar jag. Får väl lida ett slag till, längta bort några fler gånger. Ännu en stund. Så kanske det kommer en bra minut lite senare.
Hej och tack.
Åh dumma studenter, varför kan ni inte tala tyst? Eller i alla fall försöka att inte tala med så svåra ord hela tiden. Allt för att verka smartare än grannen. Ibland undrar jag om de förstår själva vad de säger? Själv har jag helt valt bort de svåra orden, har inget behov att att verka smart. Man är ju som man är. Den man är. Smart, well jag vet inte. Orkar inte fundera över det mer nu. Flyr bort från agenda settingen ett slag, tillbaka i tiden. Som alltid. Men idag stannar jag i Sverige.
Har fastnat för den här trallvänliga sången. Sylvia Wrethammar ligger bakom en annan favorit.
Nä bästa läsare, det är inte konstigt att man längtar bort någon gång. Speciellt inte när man vet hur skönt de kan vara när solen skiner. Eller när man vet hur gott det är med glass och det enda man får på tallriken är rågmjölsgröt. Fast utan det trista är väl det fina i livet inte lika uppenbart antar jag. Får väl lida ett slag till, längta bort några fler gånger. Ännu en stund. Så kanske det kommer en bra minut lite senare.
Hej och tack.
Redo för våren 2009.
Idag hängde jag av mig duffeln.
Spring iväg, ni får inte vara här. Stick iväg. Ge dig av.
Gott att det finns lite ny och bra musik. Nu springer jag iväg och vidare. Kör på natur idag med. Skönt att fly till leran, träden och stenarna i några timmar.
Lördag 14 mars.
Det är tur att man kan ta en tur i natur.
- Japan Johansson
En hälsning från ett soligt Göteborg.
I går tyckte Johan att tiden var den rätta för en 6a reddboll. Jag har trots min härkomst aldrig druckit denna klassiker och insåg att det helt klart var dags att pröva.
Den var sådär god faktiskt. Inte min grej. Knepig smak. Sen blev jag mäkta besviken när de i baren inte hade någon reddboll utan istället hällde de på något som kallades burn. Snopet.
Tagen på bar gärning.
Läser boken 6 miljoner sätt att jaga en älg på, det är åter igen dags att skriva uppsats. C-uppsatsen ligger i en byrålåda och den där B-historian var väl inte den bästa. Men vad gör det? Antagligen ingenting. Hur som helst har alla mina uppsatser berört det här med musik på ett eller annat vis och jag kör även denna gång på samma spår. Planen är att det den här gången ska handla om den maktförskjutning (den jag och min klasskamrat jag skriver med tror har skett, det är alltså det vi tänker bevisa i uppsatsen) som skett inom svensk musikjournalistik.
6 miljoner sätt att jaga en älg på handlar om musikindustrins uppgång och eventuella fall. Har läst ca 60 sidor och det känns både intressant och lättförståeligt. Vet egentligen inte vad jag tycker om det här med fildelning. På sätt och vis är de ju mitt levebröd. Hur hade jag annars fixat alla mina ospecifika låtar som jag knappt vet vem som ligger bakom om inte Limewire fanns? Kanske hade jag fått läsa på mer? Well, orkar inte ge mig in i den debatten nu. Inte alls. Låter andra ta hand om det. Ville bara dela med mig av en skojig händelse som uppstod precis. Läste just ett kapitel om musikindustrins tillkomst. Ett stycke handlade om Thomas Alva Edison som uppfann fonografen. 1877 gjorde han sin första inspelning i sin verkstad i Menolo Park, NJ. Eftersom NJ (eller New Jersey som det faktiskt stod) fanns en liten fotnot som jag förstås kollade närmare på eftersom New Jersey klingar väldigt bra i mina öron. Och se där, tagen på bar gärning!
Under noten stod följande;
Inte Asbury Park, New Jersey, men bra nära. Bara några miles nordväst från The Stone Pony.
6 miljoner sätt att jaga en älg på handlar om musikindustrins uppgång och eventuella fall. Har läst ca 60 sidor och det känns både intressant och lättförståeligt. Vet egentligen inte vad jag tycker om det här med fildelning. På sätt och vis är de ju mitt levebröd. Hur hade jag annars fixat alla mina ospecifika låtar som jag knappt vet vem som ligger bakom om inte Limewire fanns? Kanske hade jag fått läsa på mer? Well, orkar inte ge mig in i den debatten nu. Inte alls. Låter andra ta hand om det. Ville bara dela med mig av en skojig händelse som uppstod precis. Läste just ett kapitel om musikindustrins tillkomst. Ett stycke handlade om Thomas Alva Edison som uppfann fonografen. 1877 gjorde han sin första inspelning i sin verkstad i Menolo Park, NJ. Eftersom NJ (eller New Jersey som det faktiskt stod) fanns en liten fotnot som jag förstås kollade närmare på eftersom New Jersey klingar väldigt bra i mina öron. Och se där, tagen på bar gärning!
Under noten stod följande;
Inte Asbury Park, New Jersey, men bra nära. Bara några miles nordväst från The Stone Pony.
Det är alltid tiden.
Det är klockan igen. På sätt och vis är jag glad över att människan uppfann uret. Det har helt klart sina fördelar och jag är väldigt fäst vid mitt svarta armbandsur i plast. Det är en snygg accessoar samt en bra kollega. Slänger ett öga på min vänstra handled minst ett par gånger i timman. Men vissa stunder har det hänt att jag stirrat mig blind.
Ibland grubblar jag över hur det hade sett ut om uret inte fanns. Hade det varit enklare då? Om man bara visste att först blev det morgon, sen dag och efter en stund mörkt igen. Tänk om det var så att man inte hade en aning om när veckan började och när den tog slut. Då hade det varit alright att dansa en måndag eller arbeta en lördag.
Hade vi sluppit några rätt och fel om klockan inte fanns? Jag vet inte, jag sitter inte på svaren. Bara tankarna och funderingarna. Men om det där svarta armbandsuret inte suttit på min handled kanske framtiden inte hade känts så skrämmande. Inte heller tiden som gått. Hade ett liv utan klockan varit enklare? Inget vi får vänta tills i morgon. Inget det får bli om en månad eller två därför att inväntandet av tiden är ett måste. Inget grubblande över om det är dags att gå hem för att klockan säger så. Utan exakta timmar kanske hjärtat hade betytt mer än hjärnan? Då hade man varit tvungen att gå på känslan inte tiden.
Framtiden kanske hade blivit något spännande som kommer när det är dags. Helgen hade infunnit sig när man fick känsla av att nu är det dags att vila från kneget (både det mentala och fysiska). Sista timman hade varat så länge som det hade känts rätt.
Utan tiden hade vi kunnat träffas nu på direkten. Inte om två timmar och en kvart.
Att sätta sin kråka på ett papper.
Igår skrev jag på ett kontrakt. Det är en konstig känsla att skriva sin kråka på viktiga papper, blir alltid lite nervöst högtidlig när det blir dags att signera. Pennan skakar i handen och resultatet blir aldrig som jag tänkt mig. Lite större, lite konstigare och alltid helt oläsbart. Undrar just hur det kommer sig att just min autograf blev som den blev. Vad tänkte jag egentligen? Antagligen inte alls, som vanligt.
Hur är det för andra, har de en gång för alla kommit fram till hur namnteckningen ska se ut? Övat hemma. Tänkt att lite mer såhär, nej större båge där och ett mer cleant A. Äh, jag vet inte. Min signatur känns som en slump. Snabbt ska de gå tror jag var ledordet när den kom till. Bara man ser att det är ett K och ett G så är vi i hamn. Det räcker. Eller ja, jag vet faktiskt inte.
Farsans namnteckning blev till när han skulle skriva signaturen på körkortet. Sen fick den bli sådan. Det är en bra historia. Önskar den var min, önskar jag hade ett körkort.
Hur är det för andra, har de en gång för alla kommit fram till hur namnteckningen ska se ut? Övat hemma. Tänkt att lite mer såhär, nej större båge där och ett mer cleant A. Äh, jag vet inte. Min signatur känns som en slump. Snabbt ska de gå tror jag var ledordet när den kom till. Bara man ser att det är ett K och ett G så är vi i hamn. Det räcker. Eller ja, jag vet faktiskt inte.
Farsans namnteckning blev till när han skulle skriva signaturen på körkortet. Sen fick den bli sådan. Det är en bra historia. Önskar den var min, önskar jag hade ett körkort.
Här hade man också kunnat va.
Gick just upp för mig att Janey Don´t You Lose Heart både är blödig och lite fånig. Men på ett skönt sätt. Passar mig perfekt.
Känner mig lite som professorns tröja (missa den för guds skull inte, kan ses vid 1.41) och Janeys hjärta. Hade helst av allt också varit lika het som Patti är här också, men just så bra är det tyvärr inte. Man ska väl inte begära för mycket. Men tror nog att på den där konserten hade man kunnat va.
Finns förresten flera spelningar jag hade kunnat tänka mig, till exempel den här! Där hade man också kunnat va.
Dansa bort alla bekymmer till Mississippi.
Jag har lärt mig en läxa bästa läsare. Be inte om en chans till, utan lägg din energi på en dans till. Har du tur kanske du blir lika bra på dansstegen som snubbarna i Isley Brothers. Eller kanske Jimmy Cliff.
Okej, det blev dagens visdomsord. Det blev helgens lärdom. Sista dansen är bättre än sista chansen.
Söndagen.
Trött dag, jackan ligger fortfarande på botten. Men själv beslöt jag mig för att simma upp till kajkanten för några timmar sedan. Tänkte att skogen kanske kunde vara en bättre idé. Så idag har jag gått vilse i naturen, närmare bestämt ovanför Änggårdens flotta villor och dyra bilar. Vandrade runt utan något speciellt mål i några timmar och förundrades över hur nära det faktiskt är till naturen. Blev lite sugen på att byta ut botten av ån mot ett tjärn. Göra som Gösta Ekmans karaktär i Ägget är löst. Bli ett med naturen, sila plankton mellan tänderna och bli bästis med en ål.
Långt långt och länge men nu är de slut.
Vilken natt. Dansade en och annan dans för mig själv på djbordet. Det var väl både bra och mindre trevligt och jag är glad att det är över nu. Tror bestämt att de där änglarna blåste ner både Götet, Ny Klubb och undertecknad i ån. Där ligger jag nu och skvalpar. Sakta men säkert håller dunjackan på att suga åt sig det kalla vattnet. Alldeles snart kommer jag sjunka till botten. Som en sten. Ner ner och runt.
Ett stycke historia har skrivits. Nu är det gjort, över och förbi. Nu blir det botten av ån. Dunjackan och skivor som måste diskas rena.
Ett stycke historia har skrivits. Nu är det gjort, över och förbi. Nu blir det botten av ån. Dunjackan och skivor som måste diskas rena.
Predikoturen börjar nu.
Så då har jag gått igenom min låtbibel och valt ut vilka kapitel jag ska predika den här helgen. Det blir ett tema ikväll och ett lite annorluna i morgon. Man vill ju inte upprepa sig, utan försöka få med så många budskap som möjligt.
Just nu känner jag mig lite osugen på allt vad musik, låtar och klubb heter. Men det är dags att ändra på det och börja tänka på hoppet som ska rädda en. Fast vid närmare eftertanke tror jag mer på;
I natt blåser vi den här förbannade stan i ån!
Just nu känner jag mig lite osugen på allt vad musik, låtar och klubb heter. Men det är dags att ändra på det och börja tänka på hoppet som ska rädda en. Fast vid närmare eftertanke tror jag mer på;
I natt blåser vi den här förbannade stan i ån!
Nu tar jag på mig mössan.
Fixarmössan åker fram redan idag och kommer nog inte åka av förrens på söndag. Här ska kirras och ordnas så det står härliga till. Ringde två viktiga samtal idag och nu ser saken ut att vara biff.
Råbiff.
Råbiff.
Både och.
Jag har en väninna vars smak jag högaktar. En gång var vi på dejt på köttbullekällaren, då hade hon valt att matcha just prickig kofta med randig tröja. Bra där tänkte jag och beslöt mig under den där fantastiska köttbulle-dejten att den idén ska jag sno rakt av.
Det gör jag idag, tycker att det livar upp. Varför välja en sak när man kan ta både och, prickigt och randigt. Ketchup och senap. Bruce Springsteen och Bob Dylan. A och B. Jeansjacka och skinnpaj. T-tröja med tryck och rutig skjorta. Öl och vin. Digitalt och analogt.
Ja du, jag kan nog fortsätta i evighet. Som alltid. Men det går ju inte alls. Idag ska jag ringa viktiga samtal sen hoppas jag att en sak är biff. Helst båda två. Sen har man ju allt annat som måste ordnas, grejas och fixas. Sakerna tar aldrig slut. Men det gör inget. I alla fall just nu är det mer än okej.
Vi ses på Hemköp.
En liten bit på vägen.
Så blev det onsdag igen. Känns inge vidare då min orkide har börjat hänga lite. Kanske betyder det något, kanske är den där hängande blomman ett omen? Hoppas inte. Får försöka sparka igång den här dagen lite bättre, tror bestämt det görs bäst av en mäktig låt. Ni vet en sån där mäktig men samtidigt lite vemodig melodi. Mycket stråkar och lite kvinnokörer.
Bortom Månen och Mars med Perssons Pack ljuder ur mina högtalare denna onsdag. Gillar den på ett speciellt sätt, känner mig till och med lite gråtmild när jag tänker efter. Får lust att fälla en tår och titta upp mot månen och mars. Eller i alla fall åt de håll jag tror de ligger. Den här låten kommer jag definitivt att spela på fredag. Med händerna mot taket och be (Hur böjer man det? Praying skulle det ha stått tror jag om de hade varit engelska. Helvete, jag är så dålig på grammatik. Dumt...) en tyst bön om att folk inte rusar från dansgolvet. Utan att de står kvar där och känner lite. Tänker på Eddie Cochran och Elvis. Kanske har de räddat dagar åt dem med? Eller så kan man tänka på någon annan stor artist som kanske gjort en dag eller två till något meningsfullt.
Åh bästa läsare, det skulle inte förvåna mig om kvällen kommer sluta med att jag spelar den här låten en gång till, sen kopplar in iPoden och kör Backstreets från -77 storgråtandes. Dramatisk som jag är.
Okej, vi får se. Eller jag och mina närmaste får se. Antagligen kommer iPoden kopplas in då Gbgs bästa klubb-crew går på sitt städpass.
Ps. Lyssna på den här och se likheten med Perssons Pack...
Bortom Månen och Mars med Perssons Pack ljuder ur mina högtalare denna onsdag. Gillar den på ett speciellt sätt, känner mig till och med lite gråtmild när jag tänker efter. Får lust att fälla en tår och titta upp mot månen och mars. Eller i alla fall åt de håll jag tror de ligger. Den här låten kommer jag definitivt att spela på fredag. Med händerna mot taket och be (Hur böjer man det? Praying skulle det ha stått tror jag om de hade varit engelska. Helvete, jag är så dålig på grammatik. Dumt...) en tyst bön om att folk inte rusar från dansgolvet. Utan att de står kvar där och känner lite. Tänker på Eddie Cochran och Elvis. Kanske har de räddat dagar åt dem med? Eller så kan man tänka på någon annan stor artist som kanske gjort en dag eller två till något meningsfullt.
Åh bästa läsare, det skulle inte förvåna mig om kvällen kommer sluta med att jag spelar den här låten en gång till, sen kopplar in iPoden och kör Backstreets från -77 storgråtandes. Dramatisk som jag är.
Okej, vi får se. Eller jag och mina närmaste får se. Antagligen kommer iPoden kopplas in då Gbgs bästa klubb-crew går på sitt städpass.
Ps. Lyssna på den här och se likheten med Perssons Pack...
Hänger på bakgatorna.
Borde kanske byta riktning, gå åt andra hållet. Pröva den andra gatan. Men det är inte lätt när brorsan sänder den bästa jäkla varianten av Backstreets jag någonsin hört. Ett mästerverk på 17.51 minuter, och man vill aldrig att de ska ta slut. Lyssnar under andakt på högsta volym. Mitt rum skakar. Rutorna darrar. Reget slutar droppa på fönsterbläcket. Det finns ingen på denna jord som kan vråla sådär skört som Bruce. Det finns inte en enda person som kan säga så mycket i ett enda ylande.
Och så alla klockspel. Pianot och orgeln. Snacket i slutet. Skriken! Historian om hur de liftade därifrån. Järnvägsspåren. Terry och Billy. Hur världen snurrade runt runt och ner igen. En kyss och ett hej då. Sen ett löfte och sen en lögn.
En bön och en önskan om att Gud en gång för alla skickar ner några änglar för att blåsa hela den här förbannade stan ner i ån. Jag är med på en bönen, blås bort skiten bara. Bort till tonerna av det där pianot.
Ja ja ja, så var det med det. Fick även ännu verision av Racing In The Street att sätta tänderna i. Men tror bestämt att den får vila en stund för jag kommer stanna på bakgatorna resten av den här dagen. Men först får jag sätta på mig skinnpajen. Det är kallt i Masthugget.
Och så alla klockspel. Pianot och orgeln. Snacket i slutet. Skriken! Historian om hur de liftade därifrån. Järnvägsspåren. Terry och Billy. Hur världen snurrade runt runt och ner igen. En kyss och ett hej då. Sen ett löfte och sen en lögn.
En bön och en önskan om att Gud en gång för alla skickar ner några änglar för att blåsa hela den här förbannade stan ner i ån. Jag är med på en bönen, blås bort skiten bara. Bort till tonerna av det där pianot.
Ja ja ja, så var det med det. Fick även ännu verision av Racing In The Street att sätta tänderna i. Men tror bestämt att den får vila en stund för jag kommer stanna på bakgatorna resten av den här dagen. Men först får jag sätta på mig skinnpajen. Det är kallt i Masthugget.
Så hamnade man där igen.
Ser onekligen ut som om vecka tio kommer att bli en klassisk Racing In The Street-vecka. Har varit med om ca 52 sådana innan, så de kommande sju dagarna känns inte som någon chock. Antagligen blir det okej dagar, bara man inte blir som de där grabbarna. De som ger upp livet och lägger sig ner för att dö. Bit för bit. Hellre att veckan kommer innebära lite action. Inte bara youtube-klipp och iTunes utan lite verklig rörelse.
Hade gärna rest till nästa stad, eller kanske ut på landet. Väntar vid 7-Eleven vid Järntorget, sen Kinne Kleva med den där snubben från LA? Eller kanske styr vi söder ut, till Skåne i en Volvo från -75?
Eller så slutar det med att man sitter hemma i köket på Malmgatan. Med trasiga drömmar om ett förlovat land i knät. Mållös och tom. Det får vi helt enkelt se sen. Nu vet vi ju inget om hur historien vecka tio år 2009 kommer att se ut sen. Det enda jag kan vara säker på är att vecka tio kommer bjuda på fler än en lyssning av just Racing In The Street. Samt en och annan tanke kring vilken låt som passar bäst efter; The River eller Thunder Road?
Ett.
Mars räknas som en vårmånad. Det är ett gott tecken. Ser ut som om en annan kommer klara sig ur även den här vintern. Fast det är dumt att ropa hej, så får väl bli ett kanske. Eller ett tyst, hallå. Eller varför inte skojja till det och köra på ett halloj? Nä du. Halloj passar inte här, de får jag spara till alla onödiga telefonsamtal som rings i tid och otid. Exempelvis till min goda vän Tant Japan.
- Halloj Japan hur mår du idag? Vad tror du om vecka tio? Den kan nog bli något, det tror jag de. Mycket men bra om allt går som det ska.
Vet inte vad Japan skulle svara, kanske ett klassiskt javisst. Det är ett bra svar. Om jag skulle få välja tre favoritsvar hade det blivit dessa tre; javisst, okej och cool. Just denna söndag känns okej. Antar att det är gott för att vara en söndag. Länge sedan en söndag kändes som ett javisst. Men hoppas innerligt att mars eller i alla fall april kommer bjuda på någon sådan vilodag. Ni vet då man vaknar med en ton och sätter sig upp i sängen och utbrister ett glatt javisst! De senaste veckorna har bjudit på alldeles för många point blank. Föredrar låten framför känslan.
Men alright, det finns inte så mycket mer jag vill berätta för omvärlden just nu. Detta får helt enkelt räcka. Återgår till min favvoartist innan jag snörar på mig skorna för att möta lite natur och en fin vän.
Tack och hej.
- Halloj Japan hur mår du idag? Vad tror du om vecka tio? Den kan nog bli något, det tror jag de. Mycket men bra om allt går som det ska.
Vet inte vad Japan skulle svara, kanske ett klassiskt javisst. Det är ett bra svar. Om jag skulle få välja tre favoritsvar hade det blivit dessa tre; javisst, okej och cool. Just denna söndag känns okej. Antar att det är gott för att vara en söndag. Länge sedan en söndag kändes som ett javisst. Men hoppas innerligt att mars eller i alla fall april kommer bjuda på någon sådan vilodag. Ni vet då man vaknar med en ton och sätter sig upp i sängen och utbrister ett glatt javisst! De senaste veckorna har bjudit på alldeles för många point blank. Föredrar låten framför känslan.
Men alright, det finns inte så mycket mer jag vill berätta för omvärlden just nu. Detta får helt enkelt räcka. Återgår till min favvoartist innan jag snörar på mig skorna för att möta lite natur och en fin vän.
Tack och hej.