What's eating Klara Grape

Att göra en så kallad runda passar den rastlösa alldeles utmärkt. För mig är rundan given och igår slog jag och min goda vän Emma rekord. Hela nio stopp under en och samma kväll. Rätt bra jobbat med tanke på stans storlek. Under några timmar kunde vi pricka in både Avenyn och Magasinsgatan. Pop, country, dans, svennedisco och barhäng. Eftersom gårdagens runda inte alls var planerad gjorde jag stan iklädd en gul och grå träningsoverall från Adidas. Låter kanske coolare att skriva tracksuit. Denna overall gjorde även så att jag fick uppleva den klassiska vakt-dissningen. Har innan bara hört talas om folk som inte blir insläppta på krogen på grund av fel skor. Vakten på Trädgårn igår ville inte alls ha en sportig Klara G i lokalen. Han var tvungen att ringa ett samtal och reka om han kunde släppa in mig. Innan jag fick lov att gå in och hälsa på vännerna som hade klubben fick jag en varning av vakten;

Tjejen detta är faktiskt en nattklubb!

Jag svarade okej och tänkte att hade inte vakten koll på Run DMC? Hade han haft det hade han garanterat gett mig en high five istället för en menande blick.

Hur som helst var det en lyckad runda och det var sannerligen intressant att besöka Peakock, M2, Lokal, Styrbord, Publik, Trädgårn, Hagabion och Social under en och samma kväll. Min fina vän lärde mig också något alldeles nytt. Nämligen att skritt är det bästa att dricka när man gör rundan. En skritt är lite granna som en galopp (dvs öl i vinglas för den som inte redan hade koll på det), liten och snabb. Bubbel i ett shotglas modell större. Väldigt festligt och alldeles lagom. Det är ännu en sak som talar för rundan, nämligen att man sällan dricker för mycket eftersom man bara får ta en sak på varje ställe och helst inte samma dryck gånger två. Sen får man även motion på köpet eftersom rundan bäst görs till fots och inte med hjälp av taxi eller spårvagn.

Det var väl det. Rundan och skritten får tummen upp.

I kväll kommer Culture Club på finaste Pusterviksbaren att handla om de där drömmarna och för all del även drömmar. Det där drömtemat kan man ju välja att tolka lite som man känner. För vissa kanske det handlar om vaga bilder, för andra är drömmen ett tydligt mål. För mig är det nog ofta en väg, en resa. Och jag vet av egen erfarenhet att de där drömmarna ofta håller en vid liv samtidigt som de kan sänka en fullständigt.

En dröm som går i uppfyllelse kan vara lika mycket ångest som en som inte gör det.

Men just ikväll blir det bara bra drömmar. Fest, dans och en väldig massa galenskap. Skulpturer och moderna prylar. Teckningar och fotografier. Videoprojektioner och bildspel. I djbåset hittar du mig och min klubbkamrat Tove samt de hejdlösa bröderna Laos.

Kom, dröm och dansa.

Det är gött att överdriva, snacka alldeles för mycket om en och samma sak. Jag talar nästan jämt om mitt hemland och min hemstad. Jag syftar förstås på Amerika och NYC. Det låter säkert både pinsamt och töntigt, men det gör inget alls. Jag kan stå för det. Faktum är att jag tjatar lite extra om det när jag märker att personer i min närhet tycker att jag är lite tröttsam. Då späder jag gärna på och talar drömmande om uptown burgers och billig bärs på Mars bar.



Göteborg i all ära, min andra hemstad. Ja ja ja, Skara finns också med. Inte längre som hemstad men grundstad. Kan man skriva så grundstad? Början. Starten. Skara är starten, stan som präglat en och fått en att bli den man är. Skara fick mig att skita i vad folk tänker och tycker. Folk tycker säkert man är knäpp ändå, både i Skara, Gbg och i NYC. Trots att alla är mina hemstäder. Men det där med knäpp känns lite som en familjepryl. Min familj tycker jag är crazy, vänner likaså. Jag gillar dessutom knäpp. Well, faktum är att det nog är så att det på många sätt är knäpp jag söker.

Men bästa hemstad där borta i väster snart kommer jag igen. Då vill jag äta burgare, se Springsteen på Giants Stadium och dricka varm öl i ett soft sommarregn. Går du med på det?

Tja ba.

I dag har jag besökt en tant som öppnade med hälsningsfrasen; Hej, jag har panikångest. Mina mediciner håller på att ta död på mig!

Efter några år i hemtjänsten börjar jag känna mig ganska härdad. Så trots ett stirrigt hej klev jag lugnt in i lägenheten och tittade snällt på damen och frågade sakligt varför tabletterna höll på att ta livet av henne. Hon svarade något osammanhängande och vandrade ut i köket. På köksbordet stod medicinerna prydligt uppradade tillsammans med ett paket gula Blend. Jag som egentligen inte är någon rökare, men har självfallet sugit i mig en å annan Camel light (mor och far oroa er inte, jag kommer inte bolma på terassen eller dö i kol), föreslog att vi kanske kunde ta oss en cigarett. Damen tittade på mig med lugnare ögon och tyckte helt klart om min idé.

Så där satt vi sen, hon med panik- och jag med lätt livsångest. Gula Blend är inte alls gott. Hur gött det är Stesolid har jag faktiskt ingen aning om. Men det postitiva med den där rökpausen var att ciggaretten gjorde sitautionen lite lättare. Tanten med panikångesten kunde andas. Och jag som vårdbiträde glömde under några minuter städet som skulle utföras och situationen som var minst sagt tung och kunde under rökpausen istället snacka med damen om Stones och fräcka jeans.

Läste en bra mening i en bok hemma hos en vårdtagare idag som jag gärna vill dela med mig av. Det var Stefan Jarl som i ett brev skrivit något i stil med att han inte riktigt visste vart han hörde hemma. Typ; Jag trivs alltid bäst där jag inte är.

Bra mening Stefan, den bär jag med mig ut i natten.

Eller väg. Att bestämma sig kan vara en kamp. Vissa klarar inte ens av att välja vilken ost som ska inhandlas på Hemköp en måndag. Andra får panik över vilka jeans man ska ha på sig när man åker på festival. Min mor kan stå i timmar och fundera över vilken pelargon som ska stå i köksfönstret och själv kan jag gå hem tomhänt från videobutiken eftersom jag inte kan bestämma mig över vilken film jag vill se. Sedan finns det de där stora valen, de som på många vis kan vara livsavgörande. Vilken väg man ska välja till vuxenlivet, vilken skola som är bäst, vart ska man bo, varför? Hur ska man gör med sitt liv? Hur och varför. Det bästa och på sätt och vis även det sämsta är att i valet och kvalet ställa sig frågan varför?

Hur blir det då? Varför tänker jag så? Vad är rätt, vad är fel? Vad vill jag? Varför?

Ja du bästa internetkonsument, vet inte riktigt vart jag vill komma. Ville mest fundera lite över det här med att välja. Vilka val man borde bry sig om. Vilka man bara borde låta va. Skit sak samma, det går som det går. Man kanske inte ens behöver välja? Kan man få allt? Både och, mos och pommes, pop och house, Bruce och Bob, långt och kort, sol och regn, hemma och ute, för- och efterrätt, kaffe och te, A och B, resa och bli kvar?



Tror bestämt att jag inte kommer välja någon sida idag. Jag stannar vid mitt vägskäl och lattjar istället. Kanske är det bättre att stå stilla ett slag. Sedan strunta helt i höger och vänster och istället gå rakt fram. Ut i ödemarken. Kanske hittar man målet ändå eller så stöter man på ett nytt. Well, problemet med den taktiken är väl bara att det kan gå åt skogen. Men då och då kanske det är en risk man får ta. En risk man måste ta.

Men okej, vi ses vid nästa hägring. Den som är halvbra.

Under dagens arbete med den äldre generationen har jag lärt mig att Willys flatrökta skinka passar löjligt bra på en skiva lingongrova.

För ungefär en vecka sedan hände det. Jag och en bekant bestämde oss sent en kväll (alt. tidig morgon) att nu fick det vara nog. Det var dags för oss båda att göra slut på eländet, internet och det där sociala forumet skulle ut ur våra liv. Inga fler taggade foton, slut på events, inga fler statusuppdateringar.



Min goda vän var först; avsluta konto. Jag satt bredvid och hetsade! Snabbt gick det, några knapptryck senare var det slut. I alla fall trodde vi detta. Efter det att vännen klickat på okej gjorde jag samma sak. Sen satt vi där och tittade konstigt på varandra. Jaha, det var det. Så enkelt var det att säga hej då till ett liv på internet. Ett virtuellt självmord. Först ångrade jag mig, tänkte damn! Jag som gillar statusuppdateringar och möjligheten att propagera för någon klubb. Men efter några minuters eftertanke bröjade jag känna mig nöjd. Minns att jag sade till min vän något i stil med; Det var det. Slut på eländet, dags att börja på en ny kula. Engagera sig i riktiga saker, kanske skulle jag skaffa mig en hund.

Men den sena natten blev till eftermiddag. Plötsligt tjuter telefonen till och i inkorgen ligger ett sms från den goda vännen.

Bra eller dålig nyhet, var bara att logga in igen. Supercool.

Så länge höll den vilan. Givetvis gjorde även jag ett försök att klicka in på min sida efter jag läst smset och mycket riktigt var det inga konstigheter. Det var som att komma tillbaka från de döda utan att någon märkt att man varit försvunnen. Kände mig minst sagt besviken. Att avsluta ett konto borde inte vara desamma som att logga ut. Ett avslut borde vara ett avslut. Misslyckad död.

Jag tycker inte om namn. Enligt mitt tycke är det mycket bättre med benämningar. Saker som beskriver folk, ord säger ofta mycket mer än ett namn. Som Per eller kanske Martin. Jag menar man fattar ju mer om man kanske säger Hon med det lockiga håret istället för Hedvig, Mannen med fracken istället för Oskar, Han som kanske heter Johan istället för Olof. Eller varför inte kalla någon för Läkar´n istället för Anders, Tygpåsen istället för Johanna. Han som är mer än ett killchix istället för Jakob. Eller Ungdomspojken istället för Erik.

Alla heter ju för tusan Erik, Martin, Anna, Maria eller kanske Niklas.

Låter så illa, men är desto bättre. Faktum är att jag mer och mer börjar förlika mig med min rastlöshet och därmed även den hjälplöshet som det då och då innebär. Saken är nämligen den att den rastlösa personligheten inte alltid behöver vara något negativt. Det kan ibland till och med vara så att det är en positiv egenskap. För den rastlösa personen ser ju till att det händer  saker. Hela tiden. Visst behöver man stanna upp emellanåt, andas och fundera. Men bästa läsare, detta kan även den rastlösa personen göra. Antagligen lite för sällan, men med lite övning kan även vi bli bättre. Kanske även du som läser detta just nu är en av oss. Eller så är du en av dom. Känner lugnet, andas i fyrkanter och kan stanna hemma ensam en kväll utan problem.

I skrivande stund är jag nöjd med den rastlösa personen. Tänker låta den få härja fritt några timmar till. Jag lovar, det är en bra grej. Det är okej.

Problemet när man gör saker är att när de är gjorda tänker man; nu då? Sen då?

Det var samma visa förra gången. Kommer regnet? Eller blir det bra. Som livet, kommer eländet eller blir allt ok. Först hopplösheten sedan när man mist anar det dyker solen upp. I afton kommer regnet att hålla sig borta. Jag tror verkligen det, men för någon timma sedan var inte Klara Grapes tonfall lika muntert. Men det är så det ska va antar jag, ner ner upp och sen ner. Nästa chans, nästa dans.

Men kommer inleda med följande melodier. Har fungerat tidigare när jag haft lite problematik med vädergudarna (tips på låtar som funkar när de där gudarna som bestämmer över hjärtat och smärtan ska charmas mottages varmt).

Creedence - Who´ll Stop The Rain
Johnny Nash - I Can See Clearly Now
Jimmy Cliff - Better days
Creedence - Have You Ever Seen The Rain

Sen är det bara att köra. Vi ses!

Eldkvarn gjorde helt klart gott. Trots kyla, regn och elände kände jag en viss gnutta värme i Gbg efter att ha hört om vägen till Hunger Hotell och det där paradiset. Bluesen för Bodil Malmsten var helt klart kvällens höjdpunkt. Eller så var det den där bröllopsvisan som inleder senaste skivan. Gillar munspelet och den lite smått dramatiska och högtidliga texten.

I afton hittar ni dansen på Röda Sten. Och i morgon får den som känner sig manad gärna köra hem mig i en skottkärra. Det går bra att dumpa mig på den gröna mattan. Säng känns överskattat.

Gick och blev sjuk, ingen höjdare. I morgon ska det fixas ändå, sen tar jag semester. Åker på vilohem för att försöka få klarhet i det här livet. En enkel match, javisst. Men trots feber i ögonen går jag bort till Trädgårdsföreningen. Sätter mig på en stol, beställer en stor vatten och tittar på Eldkvarn. Har jag ork och energi kommer något om spelningen att läggas ut på det stora nätet om en dag eller två.

Får jag önska så hade Plura gjort min vecka genom att spela Man över bord. Han hade gärna fått dedikera den till mig. Fast det behövs kanske inte. Lyssnar man på texten så hör man snart vem den handlar om.

Tja ba.

Just nu har jag specialiserat mig på konstiga saker och ting. Medan livet över lag handlar om inga konstigheter. Låter säkert skumt. Men det är det förstås inte, snarare tvärt om. Läget är solklart. Precis som Göteborg.

I afton är det åter dans. Varje kväll borde förövrigt nästan handla om dans, i alla fall när solen skiner. Denna onsdag kommer den som vill att få träffa mig och min goda väninna Tove på Pustervik. Det blir semesterhits och en konstinstallation av Patrik Bengtsson (en gång i tiden medlem i det mytomspunna Gbg och Valand-baserad bandet The Kid).

Får helt enkelt hoppa på nästa. Mot södern.

Göteborg smälter bort och jag fortsätter att springa i ett rasande tempo upp för Stigbergsbacken. Igår såg jag en film om Broder Daniel. Den var helt klart sevärd, gillar att de fått fram den skojiga Henrik Berggren. Han med glimten i ögat. Bra kuf. Efter bion blev det en discjocke kväll, sen fest med 1000 öl. Idag känner jag mig som 1000 uthällda öl på ett svartklubbsgolv.


OBS! Bilden har ingenting med texten att göra.

Det är inte direkt något datorväder ute, ändå hamnar man framför skärmen titt som tätt. Fast lite utan inspiration. Känner att jag inte har några spännande historier på lager just nu, i alla fall inga sagor som gör sig på internet. Har under de senaste dagarna upptäckt att IRL inte är så trist som det låter.

Men lite reklam kan jag väl i alla fall bjuda på. I afton blir det pop på Magnus & Magnus supersköna bakgård. Bakom skivspelarna kommer undertecknad, Sonja och Blenda-Lars att stå. Vi skulle egentigen varit fyra, men eftersom Karl jobbar på att bli rockstjärna släppte vi iväg honom till Stockholm.



Men vi ska nog klara aftonen ändå. Känner mig sugen på några svala melodier och kanske några heta rökare. Vi ses väl?