What's eating Klara Grape

Nu blir de cool några dagar och paus för en resa till huvudstaden. Men när jag återvänt till Gbg blir det stan hela dan. Passar på att varna lite redan nu för det kommer gå vilt till.

Önskar att jag fotade gårdagen, men ett foto hade inte gjort känslan rättvis. Trodde aldrig jag skulle spela skivor med karlavagnen över mig, Älvsborgsbron framför och hamninloppet i ryggen. Det var så förbannat vackert att jag får ont i hjärtat. Vet liksom inte vart jag ska göra av den där lyckokänslan. Ibland kan man bli så glad att man går sönder.

I går gick jag sönder. Mitt i tu.

Rastlös och hjälplös. Men har trots dessa två egenskaper har jag klarat av dagens måsten. Har jag tagit hand om några pensionärer. Tillagat kok-kaffe, brett några ostmackor och talat om att de var bättre förr. Då när man kunde gå till arbetsförmedligen och komma därifrån med ett jobb. Då när man kunde vara romantisk. När det räckte med att adressera ett brev med; xxxx på konditorit i Avesta.

Ja, brevet kom fram. Ja, de gifte sig och levde lyckliga i alla sina dagar...

Har promenerat och tänkt på det här med att dras till saker och vad det beror på. Själv dras jag ofta till min dator eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska sysselsätta mig med när jag är ensam hemma. I affärer slutar det alldeles för ofta med att jag håller en randig klänning (alt. något i denim) eller en rutig skjorta i handen och vägrar släppa. Musikaliskt dras jag till Amerika. Sätter jag mig på ett plan blir det oftast samma land. På krogen dras jag till djbåset. I skolan kaffeautomaten. Mina plånbok har jag dragit ner i fördärvet och det stackars hjärtat dras oftast åt fel håll.

Finns det en logisk förklaring eller om det bara är så för att det är så det är. Dras alla åt fel håll eller finns det dem som i sin blogg kan skriva ungefär så här;

Har promenerat och tänkt på det här med att dras till saker och vad det beror på. Själv dras jag ofta till mina skolböcker eller disken när jag är ensam hemma eftersom jag inte riktigt vet vad jag ska sysselsätta mig med. I affärer slutar det alldeles för ofta med att jag går hem tomhänt eftersom redan har två randiga tröjor och alldeles för många fina jeans i garderoben. Musikaliskt dras jag till det mesta. Sätter jag mig på ett plan blir det oftast olika resmål eftersom jag gillar att upptäcka nytt. På krogen dras jag till dansgolvet. I skolan till min studiegrupp. Mina plånbok dras till banken och hjärtat dras åt rätt håll. Nämligen ditåt.

I går fann vi den. Ny Klubbs jam var det bästa! Det hade räckt med det, djn var inte grejen igår, vilket känns helt okej. Ibland måste man ta ett steg tillbaka och låta livemusiken sköta jobbet. Svinbra insats av bandet!

Tack.


Foto Johan Carlén

Förberedelserna inför Ny Klubbs stora jam i morgon är redan i full gång. Eftersom vintern är ett minne blott har jag dagen till ära bytt ut fixarmössan mot fixarkepsen. Och den kommer inte åka av förrens allt är kirrat, fixat och klart i morgon.

I skrivande stund pågår någon slags reportagekurs i den skola jag fortfarande går i. Har glömt av den lite, JMG som den också kallas. Har gjort så mycket annat att det lite trillat ur mitt medvetande att jag faktiskt är student. Men försöker hitta tillbaka och läser en bok om hur man skriver ett bra reportage. Bra bok faktiskt, skriven av en Anders Sundelin för den som är sugen på att kolla upp den.

Tror bestämt att det där med reportage mer är min grej än uppsats. Berätta är en bra historia är kul. Just nu tänker jag mycket på att åka bil och hur skönt det är att vara på väg. Rörelsen. Kanske skulle jag åka med en lastbilschaufför och skriva om det. Helst en i Amerika, jag undrar så om det är som på film? Kanske, kanske inte. Men börjar nog öva mig på vägarna redan idag. Min goda vän har bil den här veckan och har lovat mig en dagstur. Creedence på högsta volym såklart!

Det är konstigt hur det har gått och blivit en sån grej att åka bil. Kanske beror det på att jag gör det så sällan nu för tiden. I Gbg går jag mest. Spårvagnen är för dyr och cykla är farligt. Men gå, ja det gör jag mest hela tiden. Gata upp och gata ner. Med iPoden ipluggad. Det skulle också kunna bli en bra historia; på promenad i stan.

Well, vi får väl se.

Ny Klubb & The Ram Jam Session - One Night To Rumble !!!

Jag tycker fortfarande att det är underligt att det är så få människor i min närhet som diggar ska. Det är enligt mitt tycke en av de i särklass mest dansvänliga musikstilarna. Vid ett tillfälle var det någon som sa till mig att det går ju inte att dansa till ska. Blev en smula förbaskad och började lite motvilligt att demonstrera några enkla danssteg som fungerar alldeles utmärkt till ska-takten. Jag är ingen danskung, men det räcker ofta med att skutta upp och ner. Röra lite på armarna, antingen i sidled eller fram och tillbaka. Så hoppa lite i takt på det. Inga problem, inga konstigheter.

Kan funka som träning om man inte äger ett gymkort eller bra springskor.

Är hemma hos mor och far och lär mig om musik. Det har blivit lika delar svensk som jamaicansk musik. Svängigt värre! Nu har jag flera nya rökare att bjuda stan på nu på fredag. Känner mig minst sagt redo att fira Ny Klubbs 1 årsdag.

Vi ses väl på fredag? Kommer garanterat att stå på djbordet och vröla större delen av kvällen. Sen kommer det även att bjudas på ett fett jam på scenen med riktigt Creedence-gung. Åh fredag, jag känner mig redan redo.

Klippet har visats 1 029 850 gånger och själv upptäckte jag det precis. En av alla anledningar till att jag beundrar den där mannen så som jag gör är hans förmåga att göra samma låt till flera. Olika varianter, känslor, komp, intron, mellansnack och melodier. Dylan är en mästare på att göra om så i alla fall undertecknad tappar bort sig helt. Bruce däremot lyckas oftast förbaskat bra. The River är snart 30 år gammal och låter i en av 2000-talets varianter helt fantastiskt. Jösses, munspelet! Inledningen på den här låten blev dagens viktigaste melodislinga. Det är något speciellt med munspel. För att inte tala om ylandet i slutet.

Men yla på Bruce så ses vi i Stockholm snart. Kommer klä mig i min finaste skjorta och stå strax till höger om scenen. Så långt fram jag mäktar med. Vill du ha någon att dansa med i Dancing in the dark kan jag tänka mig att ställa upp. Dansstegen har jag repat sedan 2001, så du behöver inte vara orolig. Vill du vill jag!

Bläddrade igenom Uncut och fann den här bra bilden på The Professor. Jag undrar så hur han tänkte här? Världens fetaste Timberland-dojjor, vika upp de tajtaste jeansen till knäna och så solglasögon på det.

Helt klart spännande.

Ibland händer det att jag lyssnar på musik som inte är Bruce Springsteen eller Jimmy Cliff. Idag har det blivit en hel del Creedence. Det är något speciellt med John Fogertys röst. Som vanligt går det typ inte att förklara med ord varför en röst kan beröra så. Men jag antar att det på sätt och vis är väldigt tekniskt, bra melodislingor och en klar stämma.



Den här låten är en av alla favvos. Önskar jag åkte bil snabbt längs med någon landsväg när jag hör den här. Det är något med bilar och Creedence. Ingen nyhet, tror det har konstaterats en miljard gånger de senaste 30-åren. Men det gör inget. Körkort har jag förresten inget heller så får nöja mig med bussen. Nöja sig. Hatar att nöja mig.

Sak samma. Nu kastar jag och John Fogerty oss på buss 801. Tillsammans far vi till slätta för att spela några låtar på ett bröllop. Har ingen aning om hur det där kommer gå. Om man skickas hem i en låda med armarna i kors. Eller om man har tur och finner sin blivande make. Det hade varit något, jag är som sagt öppen för förslag. Så ni som ska besöka den här bröllopsfesten kan ju ta med er en ansökan och lämna till mig innan midnatt.

För fjärde gången kör vi klubbkväll på Avenyn ända till fyra. Samma flotta dj-trio som vanligt och två fräcka band från Gbg på scenen.



Lovar klä upp mig i min blåaste kavaj och spela mina mesta dansrökare. Hoppas som vanligt att vi ses på dansgolvet.

Saker man borde vara rädd om...
hälsan
vänner
naturen
hörseln
bilen
magen
hjärtat
relationer
tiden
familjen
cykeln
själen
ett lägenhetskontrakt
små små saker
äggen i matkassen
nya skor
pengar

Saker man bör vara rädd för...
bilar
barn
arga människor
polisen
cancer
grannar
lärare
doktorn
elakingar
pengar
hot från yttre rymden
schlager
tiden
naturen

Tittar på ett gäng böcker vilka jag borde läsa. Dumt att bara sitta och titta oförstående på böckerna, dumt att inte bara slå sig till ro i soffan och öppna en av dem. Nä, istället sitter jag kvar där jag sitter och sneglar bort emot högen. Tänker; kaffe svart kaffe! Det kan man dricka och tvätten den kan man stryka. Det gör jag istället, inga böcker. Inte idag.

Människan är underlig, varför blir det ofta så att hon gör det hon så väl vet att hon inte borde. Vissa sorters människor är helt klart mer lagda åt det hållet än andra. Jag är tyvärr en av dem som lätt väljer fel. Eller förresten fel och fel. Kaffe och klädvård är egentligen inte fel. Precis som att köpa lördagsgodis en onsdag. Eller öl en tisdag. Fel är inte alltid fel.

Ja ni hajjar, rätt är inte alltid rätt och fel är inte alltid fel. Men man ska akta sig för att blanda ihop orden, nej ska alltid vara nej och ja alltid ja. Det beskrivs väldigt bra i den här låten.



Dansa lugnt.

Mynt & Musik tömmer min portmonä på de få pengar jag har kvar. För när jag hittar cd-skivor med Jimmy Cliff kan jag inte motstå frestelsen. Försökte pruta en tia men det gick farbrorn i affären inte alls med på. Han förklarade högtidligt för mig att det fanns många som var på jakt efter just Jimmy. Vet inte om jag tror honom, det är ta mig tusan aldrig någon som snackar om Mr Cliff. Möjligtvis min storebror, men det är ju typ han som lärt mig allt jag kan om världens bästa Jimmy.



Men okej, inte bra att pengarna tar slut. Men oj vilken bra skiva, massa sköna låtar jag längtat efter! Tack Jimmy för du gjorde den här dagen lite mer värd.

Tillbaka till tiden. Just nu känns livet snabbt. Låter knepigt, men det är det rätta ordet. Snabbt! Wooom, så förbi. Dags för nästa. Swisssssssh! Där rök det andra, ännu en dag är över. En sak till, två hundralappar mindre. Nästa dag, oj vad hände med helgen? Vart tog Hanna vägen? Maj, är det redan maj? Wooooooom, torsdag. Redan? Nä nu hänger jag inte med.

På ett sätt gillar jag snabbt eftersom otålig är ett utav mina namn. Men samtidigt tror jag att det är dags att dra i handbromsen, det är trist när saker åker förbi utan att man hinner se något annat än suddiga konturer. Som att färdas i en bil snabbt som tusan och samtidigt försöka se vad som är utanför bilrutan. Men det går för fort och det blir svårt att fästa blicken. Då och då måste man stanna bilen. Köpa lite godis på en mack, kissa bakom en buske eller kika om det finns någon rastplats där man kan lägga sig i gräset och pusta ut en sekund eller två.



Idag blir bestämt det första stoppet. Har redan kommit rätt långt på min resa, dags för en påse Non Stop och kaffe svart som natten. Tyvärr skiner inte solen så får stanna i bilen med öppen dörr. Hoppas på bättre väder och kanske en liten sjö vid nästa stopp. Det blir garanterat snart. Lite längre söder ut.

Vi ses.

Igår spelade jag några låtar på en fest i Gamlestan. Jag var och kände mig lastgammal och skivspelarna jävlades med mig mest hela kvällen. Tycker den här bilden talar ett ganska tydligt spårk. Man kan se vad jag tänker, antagligen är det inte living the dream. Mer varför i helvete utsätter jag mig för det här?

Antar att jag utsätter mig för det där för att det allt som oftast går vägen och genererar i en lycklig stund att bära med sig i hjärtat. Men gårdagens ungdomsgård var inte den rätta platsen för mitt bultande bröst. Men det finns bara en väg och den går rakt fram, ingen idé att stå och stirra bakåt och jämra sig.

Mot nästa veckas måsten, möten och människor.

Har ni någon gång fått syn på er egen spegelbild i ett skyltfönster eller kanske en bilruta och tänkt; Är det där jag? Vad hände egentligen? När blev jag sån här? Hur gammal är jag egentligen? Vart tog tiden vägen? Du stannar till i någon sekund, tittar oförstående på dina egna konturer.

Sen vidare, märkbart fundersam. Hur blev det så? Plötsligt går du där och försöker reda ut din egen existens och undrar vart du ska göra av dig själv? Varför det blev som det blev. Och framförallt; blev det bra?

Lever mer på natten än på dagen vissa veckor. Maj känns som en månad som passar både dag och natt. I maj kan man leva jämt, skita i sömn. Stanna uppe hela natten, röra sig från gathörn till gathörn hela dagen.

I kväll kommer jag röra mig bort till Vasagatan 43 för att fixa festen på Parken. Det blir tredje gången gillt för klubb Friction och jag hoppas på en bra afton. Med dans och en gnutta galenskap. Tänker veva med ena armen och vrida rejält på gainknappen.



Hade varit flott att ses där sen? Känns som det är dags nu, jag har väntat länge. Men är inte riktigt där än. Jag kommer fortsätta att hoppas till någon säger att det är dags att gå hem. Antagligen kommer jag då att svara; Men du bästa vän! Ingenting är förlorat än vi kan ju alltid förlora igen. Jag vill inte gå hem.

Hur som helst Parken är stället 22-04 är tiden. Vi ses.

Synd att inte heller han finns längre.

Gör en så kallad två veckorspraktik. Det är en konstig grej, som att vara prao fast ändå inte. Man är lite äldre, lite kunnigare och lite viktigare. Samtidigt förväntas det inte att man ska utföra några storverk. Sitter vid en dator och har just fixat kaffe. På arbetsplatser är kaffet en helgedom. Alla älskar kaffet, några tycker mackan till är det som gör hela grejen. Själv har jag upptäckt kardemummaskorpan. Trodde skorpan bara var något man hittade hemma hos vårdtagare födda någon gång på 20-talet. Trodde skorpan höll på att dö, trodde det enbart var biscotti som gällde. Så fel man kan ha! Skorpan den klassiska skorpan är helbra! Smular ner hela tangentbordet men smakar som himmelriket till det nybryggda kaffet från Gevalia.

Men nu kan jag inte fulsurfa och slöblogga mer. Det är ju lätt för den som sköter den här arbetsplatsen att googla mitt namn och hitta hit. Se där, Klara Grape har uppdaterat sin blogg. Skulle inte hon skriva en notis? Well, ja man kan väl säga att notisen är typ klar. Den väntar lite på ett godkännande. Ska nog se till att få det nu så jag kan fortsätta fråga, skriva, fixa, ringa och lära mig.

Övning ger träning.

Det finns så mycket jag skulle vilja berätta, så många historier och händelser som förtjänar att kommas ihåg. Möten och platser. Ibland när jag promenerar genom stan går det upp för mig hur många minnen man har i fler än en port; Där har man varit, och där. Den där gatan, shit vad länge sedan det är nu. Den där våren, den där dagen, den där natten, den där vännen, det där hjärtat, den där låten...

Det går ganska snabbt att fylla hjärtat med sagor, historier och möten. Jag önskar ibland att jag kom ihåg mer. För då och då går det upp för mig hur mycket man har glömt. Lagt i en låda och stängt locket. Sedan har den där lådan försvunnit i någon källare. Det känns synd. Vill minnas mer.

Men okej, jag ska nog slå slag i saken och skriva ner mer historier. Kanske inte på internet, kanske på riktigt papper. Sånt jag kan lägga någonstans där det inte försvinner eller går att klicka bort. Ibland blir man trött på tangentbordet.

Tack ebay för ännu en perfekt skjorta. Bra pris, bra färg och bra storlek! Nu börjar s/s 09 garderoben sakta men säkert att bli komplett.

Ibland händer det att jag vaknar och ställer mig själv frågan; Hur blev det så här? Sedan reser jag mig ur sängen och hasar mig in i badrummet. I spegeln ser jag sedan någon med långt hår och dålig hållning. Well, då kommer nästa fråga; Var det så här det skulle bli?

Ja du, jag har än så länge inget bra svar på den frågan. Någon gång har det hänt att jag ringt min vän Japan och frågat honom om svar. Han har det inte heller, det brukar sluta med att vi suckar i kör och konstaterar att det var så här det blev.

Tokigt mycket dans i garderoben. Ska spela massa svängig soul, lite punk, några favvos med Jimmy Cliff samt en hel drös med rock n roll-rökare som kommer få hela baren att gunga.

Vi kanske ses? Finns det en chans så bjuder jag på en dans.

Nu prövar vi Avenyn en gång till. Planerar bränna ungefär samma saker jag brände för en vecka sedan. Typ skepp, broar, däck, cd-r, pengar, hälsa osv. Jag tror bestämt att den där paradgatan är till för att både bränna nerför och bränna saker på. Så länge det inte luktar bränt kan det bli både gött och bra.

Tiden som gäller är 23-03.

Undertecknad, rockpopslyngeln Karl och managerfixarkillen Erik tar hand om djbåset. Lovar putsa mina cd-r innan kvällen drar igång för att försöka undvika hack och andra missöden.

Ses vi på Vasagatan 43?