Onsdag.

Idag har jag varit i Jönköping och fixat, lärt mig, burit, gått åt fel håll, frusit och frågat om vägen. Intensiv dag. Hittade en väldigt bra staty inne på ett hotell. Den hade liksom tappat armen men höll ändå lågan vid liv, om man säger.



I morgon vinkar jag och resten av landet adjö till april månad genom att äta och dricka gott. Och mycket. Vissa för mycket. Jag ska som traditionen i min familj säger käka nässelsoppa. Kanske min favvosoppa. Känns som något att se fram emot. Sedan får jag nog säga att april bjöd på en rad höjdpunkter och vändningar. Så bästa internetkonsumet, i övermorgon börjar nästa film. Undrar just vad det bli för någon? Vem ska reggisera? Vem kommer skriva manus? Blir det en uppföljare eller något helt nytt?

Måndag.



Ett otaligt antal gånger har folk i min närhet med barsk ton sagt till mig; Klara släpp tvn! Nu kan man säga att det är gjort. Släppte den förbannade tvn igår. Pang, rakt i asfalten. Tusen bitar som jag inte orkade sopa upp. Gick bara vidare, rakt fram.

Söndagen.

Helgen lider mot sitt slut. Det har varit en lång och intensiv helg. Klubbkvällar, soliga eftermiddagar, långa promenader, ett slut och en början. Idag åt jag och min vän Japan söndagmiddag på Max. Inte alls dumt, bra burgare men lite trista pommes. Läste kontaktannonserna i GP och lurade lite på om det kanske är den vägen man ska gå.

Den här var rätt så bra.


Snopet.

Igår valde jag några låtar tillsammans med Sonja och Lars på Social. Det var gött, rätt bra lill-lördagsstämning. Dock vaknade jag i morses och tänkte; Nej min stackars plånbok. Vart har jag gjort av den? Letade runt ett slag och kom fram till att den antingen halkat ur fickan i taxin hem eller så ligger den någonstans vid/bakom/under skivspelarna. För att vara helt på den säkra sidan ringde jag direkt och spärrade det förhållandevis tomma visakortet. Sedan la jag benen på ryggen och joggade bort till banken för att fixa några hundralappar och ett nytt kort.



Efter att ha fixat biffen samt en lyxfrukost på Bar Italia kommer jag hem och rotar igenom skivväskan en extra gång. Japps vad hittar jag då mellan cd-r skivor och damm om inte den lilla röda plånboken i plast. Köpt i Marc Jacobs butiken på Bleeker Street.

Liten och oskyldig med ett spärrat visakort och två tjugolappar. Så kan de gå.

Många floder att ta sig över.

Har just slängt iväg 20 mejl och sitter vid min vita dator och väntar på svar. Det finns få saker som är så trista som att vänta på mejl. Uppdatera sidan för att se att det inte hänt något alls. Åh, suck. Men för att försöka liva upp den här måndagen lite vill jag gärna berätta för er bästa läsare att jag såg en man som såg ut precis som Jimmy Cliff på Järntorget i helgen.

Han hade liksom rätt stil, bra glasögon och ett yttre som bara osade Jimmy. Jag blev alldeles till mig av hans uppenbarelse och var tvungen att stanna till och bara glo ett slag. Undrar just vad dubbelgångaren tänkte då? Galen ung kvinna. Men han borde tänkt; Well ser man ut som Mr Jimmy Cliff så gör man.

Men aright, nu ska jag simma över nästa flod. Resa till nästa stad.

Fredag.

Idag tänkte jag; nu målar jag klart de här förbannade väggarna sedan ska jag aldrig mera måla i hela mitt liv. Japp, då tar färgen slut. Och på Coop Forum på Backaplan hade de förstås inte den vita färg jag sökte. Nej, de föreslog Kållered istället. Eftersom undertecknad både har körkort, bil och tid att åka buss i två timmar blev det ingen vit färg. Inga färdigmålade väggar.

Men det gäller ju att tänka positivt.


Vad var det jag sa.


Påskhelgen 2009.

Jag tänker på Jesus för allt jag är värd. Tänk att han kunde föda så många, dö, hänga på ett kors, komma tillbaka och sedan bli någon form av ande. Han var sannerligen en man/kvinna/den/det med många färdigheter.

Själv kan jag både baka bullar, jonglera, steka amerikanska pannkakor, sy och sticka. Som en riktig hemmafru. Inte dumt det heller.

Glad Påsk, nu ska jag fortsätta äta och tänka på Jesus. För det är väl just det denna högtid handlar om. Mat och Jesus.

Flytta del 2.

En jobbig sak med att byta bostad är det där med post. För tillfället hamnar mina brev överallt och främst där jag inte bor. Men 2009 kanske det är sak samma när allt ska ske digitalt. Datorn och telefonen har jag ju med mig. Fast ett problem är ju att internet inte har behagat dyka upp. Så inget slösurfande de senaste dagarna, inget youtube. Det saknar jag. Känns faktiskt en smula ensamt att inte kunna ta ett eller två klipp till frukostkaffet. Eftersom jag varken äger tv eller tidning så har den där frukosten blivit lite ledsam. Har roat mig med gamla podcastings avsnitt från Style. Trist i längden.

Ska nog köpa tv.
Beställa ett internet.
Prenumerera på en tidning.

Telefonen är jag trött på. Den vill jag helst göra mig av med. Det bara ringer och smsar stup i ett. Orkar inte svara alltid. Så bästa vänner, bekanta och alla andra. Jag hatar inte, jag bara är trött på telefonen som kommunikationsmedel. Sänd ett mejl eller besök mig irl om ni vill höras.

Flyttar.

Det går inge vidare. Måla är inte min grej alls märkte jag redan första dagen. Möbler äger jag tyvärr inte lika många som jag har jeans. Åh, kan inte allt bara va färdigt direkt. Orkar inte bo på trekvart.


Fredag.

Igår valde jag några låtar på Nef. Jenny Wilson spelade och jag försökte vagga in publiken i ett bra mood innan konserten. Fröken Wilsons musik ligger mig inte så varmt om hjärtat så mina låtval kanske inte matchade. Men tycker nog att jag skötte det alright ändå. Lite soft soul om hjärta och några låtar om floder att ta sig över. Tid som gör saker bättre. Vänta och se. Folk som är mer än ett nummer i en röd telefonbok, samt en låt om att gå ut och gå lite. Prata lite.



Denna dagen har jag tillbringat med min vän Japan. Vi har fixat, åkt bil över Älvsborgsbron, köpt arbetshandskar och käkat wallenbergare. Inte alls dumt. Förresten så ligger en text undertecknad ligger bakom på nätet nu. Läs om du vill. Skit it om du vill.

Burgare.

Idag har jag varit på ett ställe som heter Freddys och käkat burgare. Den var inte alls dum, fast helt utan kött. Kändes skumt men rätt nyttigt. Mellan brödet och den så kallade burgaren låg till och med ett gäng groddar. Inte så Amerika kanske, men helt okej en svensk våreftermiddag.

Förresten åkte trenchen på idag. Kändes helrätt. Tack april.

Fredag.

Packar väskan och lämnar datorn. Söder ut på närmaste motorväg. Fixarmössan är på och de bekväma jeansen är med. Ska greja lite saker.

Okej, vi säger väl så.

Redo för våren 2009.



Idag hängde jag av mig duffeln.

Långt långt och länge men nu är de slut.

Vilken natt. Dansade en och annan dans för mig själv på djbordet. Det var väl både bra och mindre trevligt och jag är glad att det är över nu. Tror bestämt att de där änglarna blåste ner både Götet, Ny Klubb och undertecknad i ån. Där ligger jag nu och skvalpar. Sakta men säkert håller dunjackan på att suga åt sig det kalla vattnet. Alldeles snart kommer jag sjunka till botten. Som en sten. Ner ner och runt.

Ett stycke historia har skrivits. Nu är det gjort, över och förbi. Nu blir det botten av ån. Dunjackan och skivor som måste diskas rena.

Nu tar jag på mig mössan.

Fixarmössan åker fram redan idag och kommer nog inte åka av förrens på söndag. Här ska kirras och ordnas så det står härliga till. Ringde två viktiga samtal idag och nu ser saken ut att vara biff.

Råbiff.

Att känna sig 100 år gammal.

Hittade två sköna litografier som nog är äldre än 100 år i en låda när jag sökte efter gamla brev. Bilderna kanske hamnar på väggen, men först blir det en förvisning på nätet. Men de är utan tvekan är flottare irl.

 

Japps de är så att säga Photo Bootade därför är bilderna spegelvända.

Nitton.

Lyssnar på ett mästerverk och stryker min skjorta. Jeansen är redan på men valet av skjorta kändes inte rätt direkt, därför blev jag lite sen. Men bättre sen än inte alls. Hellre rätt skjorta än fel t-tröja.

Nä nu är skjortan klar. Ska se till så den inte åker dit. Tror inte det blir så, idag har jag koll på alla skjortorna. Skönt.

Kör mig hem.

Igår blev jag tipsad om en ny låt. Det var en bra låt. Jag föll handlöst direkt. Precis sådär platt man bara kan falla i trappan på Galliciska föreningen. Speciellt klockan sex på morgonen, när trappan lutar mer än den brukar och är blöt av öl och drömmar som trillat isär. Men sak samma, gillar en viss typ av melodier och den här passar mig alldeles utmärkt. Bra tempo, rörelsen framåt känns oavsett om man vill det eller inte. Tycker den passar både bra och mindre bra stunder.

Hur som helst dök den där låten upp i mig sent igår. Igen. På en stor fest där alla rörde sig i 180km/h och själv stod jag mitt i eländet och stirrade i kors. Då kom den där melodin till mig och jag tänkte att sagan om Zero och Blind Terry hemma är bättre än det här. Sprang ner för trappan och ut på gatan, ropade in en taxi. Bad chauffören att köra mig hem. Hem till Zero och Terry. Ni vet de som inte är så dumma ändå, de bara försöker. Spelar hjältar.

Men vem gör inte det? Hela tiden, oavbrutet.

Förresten så var det några som sa att Zero och Terry fixade det. Att de kom iväg. Jag är säker på att det var så det var. Det gick rätt bra för dem. Vägen var vännen.

Fjorton igen.

Idag har jag gett mig själv en alla hjärtans dag present. Eller två presenter. Först en cheeseburgare, cola och pommes. Sen en tur till havet och solen.


Tidigare inlägg Nyare inlägg